Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l BÖRJAN AF 1400-TALET. 903
städerne krig mot de nordiska rikena, och Skånes kuster härjades.
Sjöröfverierna började äter uppblomstra. År 1426 hade konungen åter
Svenskar i sin här — edert folk och tjenstemän’ kallas de i ett bref
från det danska riksrådet till det svenska. Sommaren 1427
utkämpades ett sjöslag i Öresund. Den dansk-svenska flottan låg vid
Köpenhamn, och man afbidade tillfälle att bereda hansestäderne en kännbar
förlust. Man väntade ankomsten af tvänne stora handelsflottor, som
ungefär samtidigt plägade passera sundet, den s. k. preussiska flottan,
som förde Österns och Österlandens varor till Vesterhafvets hamnar,
och den s. k. Biscayaflottan, som förde Vesterlandens, Spaniens,
Frankrikes, Englands och Nederlandens varor till Östersjöstäderne. Blefve
dessa förstörda eller uppfångna, vore förlusten stor. Hansan skickade
en stark flotta, med 8,000 mans besättning — de hanseatiska fartygen
voro, sades det, så mycket större än de danska, som kyrkor äro större
än hus. Den nordiska flottan delade sig i tvänne afdelningar, af hvilka
den ena, den större, i grund förstörde hanseflottans ena eskader. I
striden mellan hvardera sidans andra afdelning vände sig lyckan. Den
andra dansk-svenska afdelningen anfördes af den svenske riddaren
Greger Magnusson.
De Svenske voro med i den skara,
Greger Magnusson månde der höfvidsman vara,
af Sverige följde honom mången god man,
det må man väl säga med sann.
De sökte de Lybske med stor mandom,
det gjorde de ädle hjeltar fromm’;
de Tyske kommo för dem i nöd.
De Tyske samla sig då samman,
det gick de Svenske då af gamman,
de Tyske dem då gripa och slå,
ingen undsättning kunde de få.
De Svenske ledo der stor nöd,
mången god man blef der död,
de der lefvande måtte blifva,
skulle sig till fångar gifva.
Fångarne fördes till Lybeck, der de sattes i ’torn och stockar’. De
sände till k. Erik med begäran, att han, sin pligt likmätigt, skulle
taga dem ur deras fängelse. Men
Stundom ville han dem ej böra,
och aldrig från fängelset qvitt dem göra,
de skulle sielfve lösa sig
eller blifva der fångar evinnerlig,
sjelfve skulle de ock betala deras kost,
det var jämmer och ingen lust.
Somlige vordo frie genom att sätta fäderne och möderne till pant.
Hr Greger Magnusson nämnes derefter i en svensk handling först år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
