- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
904

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

904 KRIGFÖRINGEN

1432. Enligt rimkrönikan fingo åtminstone någre sitta i fängelse tio
hela och långa år. Trots detta utkallades Svenskar den ene gången
efter den andre att möta med skepp i Öresund. Då yar det Danmarks
skyldighet att underhålla dem, men detta skedde på ett betänkligt
sätt. I augusti 1428 kommo de svenska skeppen in i Öresund, ett
eller två—tre i sällskap. De ledo — enligt hvad man från Stralsund
kunde berätta till Lybeck — stor brist på mat och dryck. På de
svenska skeppen voro 2,000 män, men de fleste voro löst folk, endast
400 voro försedde med fullt harnesk. De höllo sig ännu ute i sundet
och ville icke fara in, såvida konungen icke sände dem nödiga
lifsmedel. Fingo de ej sådana, ämnade de fara hem igen. Vid denna
tid ville sjöröfvarne med 7 märsskepp och 23 snäckor passera sundet
på väg till Norge, men de hade blifvit anfallne af den danska flottan
och hade förlorat alla märsskeppen och tre snäckor samt 500 man.
År 1529 lågo åter svenska skepp i Öresund, de ledo åter brist på det
nödvändigaste, och när de till sist vände hem, utsattes de för en
förödande storm. 1

Vi komma nu till en af de märkligaste tilldragelserna inom den
svenska medeltidens historia, nämligen till den af Engelbrekt ledda
resningen.

Anledningar till missnöje funnos i tillräcklig mängd. Inom alla
områden utöfvade k. Erik ett olidligt förtryck. Att redogöra för dettas
månge former hör ej hit. Det är nog att framhålla ett, som gaf den
närmaste stöten till befrielsekriget.

De fattige bönder i Dalarne bo,

deras fogde gjorde dem mycken oro,

han lät dem så svåra plåga

och skattade dem af mest hvad de ega.
Han lät de bönder i rök upphänga,

så svåra lät han dem tränga;

deras qvinnor lät han dermed plåga,

de spändes för hölass, dem skulle de draga,
dem gjordes dermed så stor nöd,

de födde strax barn, som voro död’.

Mycken mer orätt han dem gjorde,
ho der granneligen efter sporde.

År skildringen öfverdrifven, färglagd af kronistens förbittring? Jag
vågar ej påstå det. Yttringar af enahanda grymhet och råhet höras
från andra håll.

Engelbrekt förde allmogens klagan till konungen och begärde
rättelse. Han hänvisades till det svenska rådet. Detta fann klagomålen

1 Styffe antager (Bidrag, del 2, s. LXXXIV), att svenska skeppens uppträdande i
Öresund år 1429 måhända kan betecknas som den siste gång då den gamla,
på skeppslagsindelningen grundade skärgårdsflottan till större antal varit
samlad. Mig synes det troligare, att vi här hafva att göra med skepp utsända
af stormännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0904.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free