Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FÖRRE DELEN AF 1400-TALET. 905
grundade. Engelbrekt infann sig hos konungen med rådets utlåtande,
men afvisades. Bönderne gingo hösten 1433, anförde af Engelbrekt,
till Vesterås, på hvars slott fogden bodde. Någre af rådets medlemmar
öfvertalade dem att vända tillbaka. Vid midfastotid år 1434 infann
sig allmogen å nytt utanför Vesterås slott och började belägra detta.
Åter öfvertalades bönderne att vända tillbaka, men förbittringen växte
och ryktena visste berätta, att ondt skulle följas af värre.
Midsommartiden börjades den slutliga resningen, hvilken ej mera kunde hejdas.
Sjelfva midsommardagen stormades och förstördes Borganäs fäste vid
Dalelfven.
Hvilka voro förutsättningarna för en lycklig utgång? Någon vana
vid en regelbunden krigföring hafva vi icke rätt att söka i det afsides
liggande Dalarne. Huru hade Engelbrekt förvärfvat
fältherreegenskaper? De måste hafva varit snillets gåfva.
Från det rykande Borganäs drog man söderut. Långs någon af
bergslagsvägarne tågade man till Köpings hus. Dess innehafvare,
italienaren Giovanni Franco, i Sverige kallad Valen, d. v. s. sydländingen,
begaf sig bort. Slottet stormades och brändes. Engelbrekt uppmanade
Vestmanlands allmoge att möta sig vid Vesterås, han vände sig äfven
till frälsemännen. Vesterås’ hus öfverlemnades af en underfogde till
grefve Hans af Eberstein och anförtroddes af Engelbrekt åt riksrådet
hr Nils Gustafsson, lagman i Uppland. Vid Uppsala slöto sig
Upplandsbönderne till befrielseverket. Rykten om detta började sprida sig vida.
Rekarnebönderne reste sig mot grefve Ebersteins underfogde på
Gripsholm, den grymme Hartwig Flögh. Denne flydde till Stockholm efter
att sjelf hafva satt eld på borgen. Rörelsen spridde sig norrut. Otto
Pogwisch uppgaf Kastelholm mot löfte, att han skulle få behålla lifvet.
Faxeholm intogs och brändes. I slutet af juli stod Engelbrekt utanför
Stockholm. Dervarande slottshöfding, den aktade Hans Kröpelin,
vägrade att uppgifva fästet. »Af k. Erik hade han fått det, och åt ingen
annan ville han lemna det.» Någon belägring kunde Engelbrekt icke
nu företaga, ehuru hans här helt visst icke var liten. I ett bref, som
skrefs i Stockholm den 1 augusti, uppgifves han hafva 40,000 till
50,000 menniskor, och säges han kunna få mera när han vill. Siffran
är säkerligen öfverdrifven. Engelbrekt skyndade till Örebro och
derifrån till Nyköping; båda fästena skulle öppnas för honom, derest k.
Erik icke inom sex veckor hade skickat understöd.
Svealand, Norrland och Åland voro nu vunna för befrielseverket.
Turen kom nu till Östergötland. Henrik Styke vägrade att uppgifva
Ringstadaholm. Belägringen börjades, på en flotte uppfördes en
barfrid af fem våningars höjd, men knappt var detta gjordt, förrän
Engelbrekt slöt ett stillestånd på fem dagar — han måste underhandla med
herrarne, som samlades i Vadstena, och nu tvang han dem att den 16
augusti uppsätta ett afsägelsebref till k. Erik, hvilket dock icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
