Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I FÖRRE DELEN AF 1400-TALET. 911
Hr Karls svenner belägrade Stegeborg. Sjelf kom han litet senare
och slog sig ned på Skeppsholmen, hvilken efter honom kallades
Karlsholmen. Belägringen var förbunden med svårigheter, alldenstund
besättningen kunde medels båtar upprätthålla förbindelsen med
ytterverlden. Hr Karl gjorde då slipor och drog båtar och snäckor öfver
land, för att stänga in bättre. Besättningen väntade sig anfall
norrifrån och riktade derför de fjorton föglare de hade åt den sidan.
Deras byssemästare het Rodenborg,
han bad dem vara utan sorg,
ville marsken den vägen gå,
visst skulle han der döden få.
Marsken visste ej deras onde grund
han far till det hållet i samma stund.
Strax de marsken fingo se,
fullgörla kände honom de,
han var en man af skapnad så,
bland tusen man honom känna må,
uppå hans gång och andra stycken,
Gud skop honom särdeles den lyckan,
hvar hans ord bland tusen falla,
hans röst hon kändes öfver dem alla.
Medan han uppå hållet gick,
de af huset redde sig.
Då han skulle åter gånga hem,
Rodenborg var ej sen
och sköt till marsken med en byssa.
Jag säger det här för vissa,
byssan sig utaf ställningen slog,
tjugo famnar stenen öfver marsken tog.
Rodenborg i samma stund
fyrade den andra det raskaste han kund’,
kammaren utaf byssan sprang,
den stenen gick ej tjugo famnar långt.
Så fyrade han uppå den tredje byssa
och mente råka marsken till vissa,
och byssan honom sjelf med stjerten rörde
han föll neder, hvarken såg eller hörde.
Den stenen nalkades marsken der
ej uppå tvåhunda famnar när.
Sedan sköto andre med de byssor flere,
marsken skadde de ej dess mere.
Sedan lät marsken flottar bygga,
rör och torf derpå lägga,
med storm lät dem till huset drifva.
Hans fiender sig då ville gifva.
Elden lät han deri tända
och mente dermed huset bränna.
De missdådare hade än så lycka;
att de den elden släcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
