- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
912

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

912 KRIGFÖRINGEN

De lupo i vattnet under deras haka,
med store stänger mot flottarne taga
och med makt dem från sig slänga,
att de ingen skada fingo.

Medan marsken på holmen låg,
ingen sorg hade hans folk då,

de dansade och qvado och voro fullt kåte [glade]
och gladde sig i alla måtto.

Pipare och basuners lek

man der ymnigt höra fick,

fruar och jungfrur voro dere,

dess mera glädje månde der vara,
de gladde ock sig så fast,

mat och öl för ingen brast.
Marskens hustru der ock var,

att dansa och leka var hon ospar.

I åtta veckor låg marsken dere,

för de af huset månde det ej värja,
de lida der hunger och törst,

det tycktes dem jämmer störst.

Ej månge dagar så förgingo,

att de ej döde eller såre fingo.
Medan marsken der låg,

ej mera än en död månde han få.
De voro ock dess bättre ej månge,
som han måste såre fånga.

Det var en raffinerad grymhet att låta den hungrande
besättningen åse det lustiga lefvernet i de belägrandes läger. En dag
mottog marsken ett besök af sin halfbroder Ture Stensson, som anmälte,
att det honom upplåtna slottet Elfsborg var belägradt af Norrmännen
och att hans svenner hade måst lofva att uppgifva slottet, derest de
icke inom en månad finge undsättning. Marsken bad honom vara lugn.
Han gaf honom genast 200 man och skickade bud till Närkingar,
Vestmanländingar och Vestgötar att möta brodern vid Axevall. Detta
skedde, och Ture skyndade med all makt till Elfsborg.

Då Norrmännen detta sporde,

de svuro den gräsgäddan ej det torde,
han var ej äldre än två år och tjugo,
ty mente de honom intet duga.

Litet derefter hände det sig,
de jämrade sig för gäddans lek.

Ture kom fram på en äng i närheten af Elfsborg. Norrmännen
skyndade ut med armborst, spjut och kärrebyssor. Det blef ett stort
blodbad bland Norrmännen, somlige föllo, andre bådo om lifvet, andre
flydde i skog och mosse. Deras höfding skyndade till sine båtar,

de ej snart kommo in, vordo der våte,

väl tretio utanför båten hängde,
så svårt de Svenske dem då trängde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0912.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free