Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID MIDTEN AF 1400-TALET. 913
Folket på barfridet bad om förskoning. Norrmännen
— — äta länge sin sure sill,
förrän dem längtar till dylikt spel.
Under tiden träffade marsken aftal med besättningen på Stegeborg,
att derest hon ej finge undsättning före en viss dag, skulle fästet
uppgifvas. K. Erik kom emellertid till Stegeborg, men mottog der
underrättelse, att han var afsatt i Danmark.
Under k. Kristofers tid inträffade intet, som kan tjena till
belysning af krigshistorien, utom den omständigheten, att k. Erik på
Gotland sände ut kapare, äfvensom att en och annan svensk
slottshöfding gjorde på samma sätt. Det var ett fullständigt sjökrig, som
fördes utan att någonsin vara officielt förklaradt; det var helt och
hållet öfverlåtet åt det enskilda initiativet, naturligtvis till största
men för samfärdseln och folken.
Att söka handla på egen hand tycktes blifva dagens lösen.
Kyrkans stormän blefvo allt angelägnare att bygga sig fästen; de ville
icke duka under i den pågående konkurrensen.
När efter k. Kristofers död förhållandena med styrelsen i Sverige
skulle ordnas, kunde hr Karl Knutsson icke längre sitta stilla på det
aflägsna Viborg, hvilket han förbättrat och äfven förskönat, utan ville
gripa in i händelsernas gång. Rik och kraftig var han och kunde
omgifva sig med mycken ståt. Med åttahundra riddare och svenner
bröt han upp — ’han ville fara säkerlig’ —, han seglade pingstdagarne
från Viborg och kom helge lekamens dag (pingsten inföll detta år 1448
den 12 maj) till Stockholm. Han valdes der till konung.
Hans första åtgärd blef försöket att göra slut på det ohägn, den
förjagade k. Erik utöfvade från Gotland. Han sände dit en här på
2,000 man, under befäl af fränden hr Magnus Gren. Denne steg i
land i ’Flena vik 1 och började efter tidens sed fälttåget med att
bygga tre fästen. I midten af augusti hade hela landsbygden
underkastat sig, och man började belägra Visby. Mot hösten fingo de fleste
af herremännen, som farit öfver till Gotland, resa hem. Hr Birger
Trolle sattes till höfvidsman för den styrka, som blef qvar öfver
vintern. I Danmark såg man med oblida ögon k. Karls försök med
afseende på Gotland; man påstod der, att Gotland var ett danskt område.
Så tydligt uttalade sig detta missnöje, att k. Karl under sin eriksgata,
hvilken han anträdde i december månad, fann det rådligast att sätta
i stånd de fästen, som beherskade vägarne från Danmark uppåt Sverige,
Skageholm, Kindaholm, Öresten mot Hallandsgränsen, Ekholmen vid
Trollhättan och Rumlaborg vid den södre änden af Holavedsvägen.
Efter fyra månaders belägring fann hr Birger tiden vara inne för anfall.
Sankt Barbaras natt — således i början af december — sattes storm-
1 Månne vid Fleringe på den östre kusten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
