Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID MIDTEN AF 1400-TALET. 925
Vid den tiden var k. Kristiern, som hade samlat en här på 6,000
man, på väg inåt Sverige. Från Blekinge hade han ryckt in i
Småland. Hvilken väg han tog, är ej kändt, men han var den 11 mars i
Vimmerby och den 18 i Linköping, den 23 tågade han öfver Bråviken
mot Nyköping — det hade blifvit en sträng eftervinter —, öfver
Mörköfjärden ryckte han in i Södertörn. Vid underrättelsen om hans
annalkande bröt den utanför Stockholm liggande allmogehären upp,
lemnande efter sig hvarjehande förråd, hvilka Stockholms borgare
tillegnade sig. Palmsöndagen den 25 mars tågade k. Kristiern in i
Stockholm. Han fortsatte färden, Almarestäk blef intaget, och Vesterås hus
belägrades, sedan ett försök att med storm taga det hade misslyckats.
Från Vesterås ville han draga upp till Dalarne, der biskop Kettil
eldade allmogen till fejd. Konungen hann ej längre än till Hälleskogen
i Harakers socken, ungefär två mil från Vesterås.
På samma skog biskop Kettil låg utan ve
och hade låtit hugga bråtar tre.
Om en månde konungen rida,
vid den andre ville han icke bida,
då konungen kom i skogen allt med sin här,
biskop Kettil först håller då fullt när.
På sidan vid konungen gnäggade en häst,
konungen bad vända som han gat mest
och sade: jag förmodar bak oss fiende vara,
derföre kunna vi ej längre in fara’.
I samma stund öppnades det första håll,
och strax pil och bössor mot konungen small,
då fick konungen stor ånger,
ty vägen vard då mycket trånger.
En ropade: ’skjut den, som med gröne hatten rider,
i vägen honom så kosteliga lider,
hvart detta slaget hvärfver,
visst är det konungen sjelfver’.
En sköt till med ett Dalaskott
genom konungens hatt utan spott.
Dalakarlar ropade: ’slå och skjut,
så måtte han fly ur skogen ut’.
Konungen kom åter å släta mark
och sade: ’mig tyckes Dalarne är här för stark’.
De drogo då fram alle blanke som is,
ville då alle vinna pris,
der öfdes hofverk på båda sidor.
Snart månde k. Kristiern åt Vesterås lida.
Stockholm blef nu på allvar belägradt. Tre af resningens ledare
lade sig på Norrmalm och skyddade sin rygg genom att vid Rotebro
uppföra ett fäste, kalladt Rodeborg. En fjerde slog läger på
Södermalm. Vattnet å ömse sidor af staden beherskades dock af k. Kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
