Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926 KRIGFÖRINGEN
stiern. Hans hjelpare hr Ture Turesson seglade med några jakter till
Vesterås, för att komma i besittning af slottet eller afbränna staden,
men Vesteråsborne läto honom icke komma i land. Han fortsatte då
till Arboga, men blef redan när han skulle passera det trånga
Qvicksund hejdad. Biskop Kettil hade hvarken skepp eller båtar. Tiden
försinkades genom allt för korta vapenhvilor, under det allmogen
samlades.
Väl månde biskopen af skogen lida,
ingen fanns, som tordes bida,
der störte så mången höfvisk sven,
som aldrig kommer till Danmark igen,
och Svenske och Tyske på konungens sida.
Dermed låta de sig dädan lida.
Den som stod å landet fast,
han grep honom, som satt öfverst i skeppsmast,
märsen kunde sin man icke hålla,
derföre måtte han i skeppet nederfalla.
— Hvem hafver detta försåt hört,
han, som utom skepp ståndar å landet,
griper honom i skeppet är till fånge.
Vid midsommartid seglade k. Kristiern hem till Danmark med 24
fartyg. Skärgårdsbönderne togo ett af hans bästa skepp. En fana,
som de funno i skeppet, upphängdes som ett segertecken. Man trodde,
att det var sjelfve dannebrogen.
K. Karl kallades tillbaka till Sverige. Den 9 augusti 1464
anlände han till Stockholm och hyllades genast som konung af den på
Södermalm lägrade hären. Stockholms stad öppnade för honom sine
portar och belägringen af slottet blef mera eftertrycklig. Den 23
augusti gjorde de danske herrarne på slottet ett aftal att uppgifva
detta den 7 oktober, derest de icke dessförinnan fått hjelp af k.
Kristiern, och en del af allmogehären hemförlofvades. Danskarne lemnade
slottet på utsatt tid, men hr Ture Turesson förstod då att sätta sig i
besittning deraf, k. Karl till förfång. Erkebiskopen frigafs ur
fångenskapen, han och biskop Kettil arbetade emot k. Karl, hvadan
krigstillståndet, så menligt för landet, måste fortsättas. K. Kristiern hade
från tvänne furstar i Tyskland fått 600 drabanter, tio ryttare och tolf
väpnare, men desse fingo stanna i Danmark. Han ville låta
händelserna i Sverige hafva sin gång. K. Karl samlade småningom en
ansenlig här. I december hade han hos sig 6,000 bönder och väntade
då ännu på Dalkarlar, Helsingar och Gestringar. Uppsala
erkebiskopsgård intogs af en utsänd skara, hvilken derefter, under ett stillestånd,
blef nedgjord af biskop Kettil. De upproriske koncentrerade all kraft
mot Stockholms stad och belägringshären utanför denne, och dem
lyckades så väl, att k. Karl i januari nedlade kronan; »det vore så månge,
som hade slott och fästen inne, hvilke icke kunde lida honom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
