Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SENARE DELEN AF 1400-TALET. 939
efter medeltidssed, icke hastigt leda till något resultat. Redan tidigare
hade man börjat belägra Stegeborg, som också tillhörde hr Ivar.
Fogden på Stegeborg fann sig i maj månad, då han under femton veckor
icke hade hört det minsta af hr Ivar, föranlåten att förklara sig villig
att fjorton dagar senarc öfverlemna slottet, derest icke hr Ivar
dessförinnan hade sjelf infunnit sig, med villkor, att besättningen fick fritt
aftåga mot förbindelse att icke stanna qvar i fiendens tjenst, att hr
Ivars fogde skulle betala alla skulder, utan att derför använda slottets
inventarier, och att hr Ivars hustrus egendom skulle lemnas orörd.
Särskildt betingades, att hr Ivar skulle underrättas om detta aftal, men
sex af slottets svenner skulle vara gislan, intill dess buden till hr Ivar
hade kommit tillbaka. Fästet blef på utsatt tid uppgifvet. Raseborgs
slott, som innehades af hr Ivars svägerska, blef ock uppgifvet.
Nu gällde det Borgholm. Hr Sten sände femton skepp till sjös,
hr Knut Posse fyra. Hr Ivar, som fann ställningen allvarlig,
öfverlemnade den 15 juni 1487 Visborg till den danske konungen. Kort
derefter afstod han åt hr Sten Öland och Borgholm med värjor och
inventarier.
K. Kristiern var afliden. Hans son k. Hans vidhöll fadrens
anspråk på Sverige, men hade äfven andra intressen. Hans fader hade
tidtals lidit under brist på penningar, sonen ville öka sina inkomster. En
norrman, Axel Olofsson, begärde af konungen rätt att, för att hämnas
sin fader, draga i härnad mot Hanseaterne. Han fick denne rätt,
mot villkor att konungen af honom skulle få en tredjedel af vinsten.
När Olofs kaparefartyg visade sig inbringa god vinst, ökades konungens
förvärfsbegär, och han fordrade då hälften af vinsten äfvensom ett
vänskapligt tillägg. Olofs syster, fru Magdalena på Vanås i Skåne, enka
efter hr Nils Brahe, sände ock ut kapare, antagligen på liknande villkor.
Som denna rörelse visade sig ganska lönande, skickade konungen ut
egne kapare och fortsatte dermed under åratal; han tog under den
tiden beryktade sjöröfvare i sin tjenst och desse förgrepo sig äfven på
svenska fartyg. 1
Trots sådana och andra åtgöranden från k. Hans’ sida syntes hans
kandidatur till den svenska kronan småningom vinna insteg i Sverige.
1 Medeltidens åsigter om förhållandena till utländska makter svara alls icke
mot nutidens begrepp. Har i våra dagar en undersåte lidit af en utländsk
makts undersåte, är det statens skyldighet att ingripa. Icke så under
medeltlden. Hr Nils Klasson, höfvidsman på Elfsborg och frände till hr Sten, hade
för flere år sedan förlorat ett skepp, som hade tagits af Engelsmän och blifvit
infördt i en engelsk hamn. På hans klagomål hade engelsk domstol tilldömt
honom en ersättning för skepp och last af 1,500 rhenska gyllen, men han
hade af denna summa icke erhållit en penning. Svenska riksrådet hade sju
gånger i denna sak tillskrifvit konungen af England och hans råd, men aldrig
erhållit ett bestämdt besked. På grund af dessa förhållanden förklarade det
svenska riksrådet år 1495, att det icke längre kunde uppehålla hr Nils, utan
måtte han opåtaladt antasta engelske undersåtars egendom, hvarhelst han fann
sådan, intill dess han hade fått full ersättning för den lidna förlusten.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
