Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500-TALET. 961
för att samla förråd. Krut och bössor behöfdes. Hr Hemmings bref
af den 6 december visar ställningen ännu sämre. Han hade fått
underrättelse, att en tunna pulver skulle komma, men det kom ej mera
än två fjerdingar — ’allt mitt hopp var om det pulvret mera än allt
annat’ —, men han hade en tunna salpeter, och deraf bakade han hvad
han kunde; han hade låtit göra en pulverstampa ’gansth skön’. Äfven
jern tröt, hvadan han måste samla hop jern ur de nedbrända husen,
för att deraf smida pilar m. m. Så snart vintern vore kommen,
ämnade han anfalla slottet. Redan ett par dagar senare skrifver hr
Hemming, att tillståndet på slottet var dåligt. Hr Joakim Trolle var der
och hade en hjertans bedröfvelse. En karl, som hade rymt från slottet,
hade gripits vid skärmarne, som de belägrande hade uppfört sig till
skydd, och berättat, att man på slottet icke hade mera än 13 fläsk, 8
oxefall kött, 21/2 pund smör, 18 pund humle, 21 magra lefvande svin,
11/2 läst tyskt öl, 11/2 läst malt — ’en tunna tyskt öl vilja de hafva
hvar dag, i går slogo de ihjäl en redesven, för det han ej gaf dem
öl’. — Hundra karlar äro der färdige — de voro 120 i början, men de
20 äro borta —, de hafva väl 8 lass ved, tillräckligt med pulver och
bly, men mycket litet pilar, intet jern, intet kol, ingen fisk utom 4
tunnor gotländsk fisk, salt nog.’ Joakim var skyldig folket kläder och
penningar, han hade spridt ut ett rykte, att konungen var i kommande.
Konungen kom väl icke, men den 12 december hade slottet fått någon
undsättning. Sämjan mellan de tyske ryttarne och Svenskarne var ej
den bästa. Tyskarne hade visserligen hittills visat sig som gode karlar,
men i deras ölstuga hafva de ett ’sällsynt tal’. De vilja råda, och få
de ej hvad dem blifvit lofvadt, då må man frukta hvad de taga sig
före. Allt närmade sig ett afgörande. På slottet tog man i början af
februari in all den ved och de kivenebb, som voro närmast
utomkring slottet, ty man hade kommit underfund med, att hr Hemming
gjorde skärmdörrar och ’drifvande verk’. Dagen derefter klagar hr
Hemming, att i Kalmar var alls intet till spisning och intet kunde
komma in i staden för oförets skuld — det var dessvärre blidvinter —,
man hade dock fått 150 spänn malt, som utdelats bland de borgare,
hos hvilke de tyske knektarne voro inqvarterade, och så voro desse
senare nu som dannesvenner i alla måtta. Af borgarne i staden kunde
hr Hemming icke få någon undsättning, ty hos dem lågo ryttarne, af
skatten hadeo ej mera än 40 spänn malt kommit in. Endast från
bönderne på Öland fick man något, gäss, höns, mjöl och malt, och detta
tillät märkvärdigt nog den fientlige fogden på Borgholms slott.
Blidvintern gjorde emellertid en stormning omöjlig. „All
belägringsmaterielen, skärmdörrar och drifvande verk, ville hr Hemming derföre
tillsvidare använda till att befästa Munkholmen med. På slottet äro de
ganska illa till freds af det att ingen svarar dem, när de ropa till oss,
ty jag har förbjudit, att någon skall tala vid dem, efter det att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
