Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500 TALET. 965
mark lemnades som brandskatt af staden och landet och 12,000 mark
af domkyrkan för biskopens bortröfvade mitra och staf. Kort derefter
härjade sexton danska skepp — antagligen desamma — i norre
Roslagen — och blef dervid den nyuppförde staden Öregrund uppbränd.
År 1511 fördes äfven krig till sjös. Under början af sommaren
beherrskade Danskarne med deras flotta den södre delen af Östersjön,
så att man, för att få ett bud från Kalmar till Lybeck, ansåg sig
behöfva sända det öfver Riga. Äfven i Sverige såg det betänkligt ut.
Den 5 januari skref biskop Vincentius i Skara;: ’goda råd äro nu dyra
i Vestergötland, utan I — han skrifver till riksföreståndaren — kunnen
snarast fnna goda råd för denne landsände, är han i Danskarnes händer,
vi hafva fått stor skada på vårt folk.. Den 6 januari kom till
borgerskapet i Uppsala en befallning, att det skulle sända tjugo karlar med
hästar och harnesk så tidigt, att de kunde vara i Skara den 13.
Uppsala-borgarne sade sig icke kunna åstadkomma en så snar utrustning,
de ville hellre öfvergifva staden och slå sig ned hvar de kunde på
landsbygden, men om framdeles det gjordes behof att i deras hemtrakt
afvärja rikets skada — detta är karakteristiskt, jfr det föregående —
eller om behof under sommaren gjordes af försvar vid sjösidan, då
skulle de vara redobogne. Erkebiskop Jakob bad för Uppsala-borne,
att de måtte varda förskonade. Den 12 januari skrefs från Gamla
Lödöse till länsmannen och mene allmogen i Åse härad — brefvet
börjar med de nästan ironiska orden ’vänlig och kärlig helsan med
Gud’ —, att de skulle gå k. Kristiern till handa och tillsäga honom
huldskap och manskap; ’hans nåd’ skulle hålla dem vid lag och rätt
och ville han personligen vara hos dem, om någon ville göra dem
skada, han ville våga lif och gods hos dem och afvärja deras skada
och förderf — skulle sådana löften gifvas hvart härad, huru skulle de
kunna uppfyllas? Men ville Åseborne ej underkasta sig, då skulle
6,000 ryttare den 15 januari tåga genom häradet och ’röfva’ dem, som
icke ville gå konungen till handa. Det stora antalet torde väl få
betraktas som ett skrämskott. Dagen derefter, den 13 januari, skrifver
hr Ture Jönsson, sorgligt bekant från k. Gustafs tid, till hr Svante,
att allmogen i flere härad lofvat att gå man ur huset, men det vore
af den största vigt, att hr Svante vore i Skara den 20 med så stor
makt som möjligt, finge han 200—300 skyttar med sig från Vadsbo —
skyttar funnos alltid i skogsbygderna — skulle han sedan få med sig
huru månge han ville. Kind och Mark hotades med ett anfall af 2,000
hofmän, som väntades komma till Varberg. Riksföreståndaren behöfde
sjelf infinna sig och komma allmogen till bråtning och isning — d. v. s.
förmå allmogen att hugga bråtar i skogarne och vakar i isen — ’som
gamla sedvänjan är och makt uppå ligger. Riksföreståndaren kom
Bed till Vestergötland. ’Hertig Kristiern i Norge, k. Hans’ son, hade
kommit in i Vestergötland med en svår makt, församlad från Danmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
