Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500-TALET. 967
han ville draga in öfver Holaveden, och har han gifvit till sköfling
Vadstena kloster och sankt Birgittas skrin samt alle köpstäder och
prestgårdar i Östergötland; sjelf skulle han ligga i biskopsgården i
Linköping, till dess städerne hade blifvit afsköflade, sedan aktade han
sig till biskopens gård Rönö, der han ämnade stanna, till dess det blef
öppet vatten. Detta hade konungen yttrat i Jönköping, dit han således
i början af februari hade hunnit. Hr Ture Jönsson bekräftar den 16
februari, att hertig Kristiern hade lemnat Skara och tågat till Jönköping,
men han hade icke fortsatt öfver Holaveden inåt Östergötland, utan
dragit söderut. Hr Ture klagar jämmerligen öfver att hans två
sätesgårdar voro uppbrände, så att han icke hade tak öfver hufvudet, hvadan
han anhöll om en förläning. Vid samma tid hade underrättelse hunnit
till sydvestra Uppland, att hertig Kristiern hade vändt tillbaka till
Danmark. Återtåget var för Småländingarne fruktansvärdt. Från
Sunnerbo härad skrefs till hr Svante, att Danskarne hade skinnat och
brännt Knut Arvidssons gård och två skattegårdar i Berga socken; de
hade slagit npp kyrkor och tagit ut penningar, kalk och disk,
monstranser och allt de kunde komma öfver, de hade röfvat från prester
och menige allmoge silfver, penningar, koppar, kläde, sängar, oxar
och hästar, de hade ätit upp maten, förtärt hö och korn, våldtagit
qvinnor och våldfört barn. Man hoppades dernere, att då sådant rof
och brand icke var nyttigt, riksföreståndaren med rikets råd skulle
försvara dem hädanefter bättre än nu skedt var. Annars måste de
upphöra att skatta till Sveriges krona.
På Sveriges östkust började man känna farhogor, så snart våren
kommit och med denne segelfarten kunde börja. I Kalmar visste man
i slutet af april ingenting, men man var orolig, och prisen på
lifsförnödenheter voro dryga: för ett skeppund humle begärdes 30 mark,
hvilket ansågs oskäligt. Vid samma tid hölls strandvård i Osmo och
Sorunda socknar och på Mörkön. Sju skepp hade kommit in i
Herrhamra hamn, hvilken ligger 4 sjövikor från Elfsnabben och 3 från
Hörningsholm; skeppen hade åter lupit ut och bönderne hade icke fått
reda på hvilka de voro. I maj bearbetades Östgötarne, och de befunnos
villige att möta rikets fiende så väl vid sjösidan som på Holaveden;
de skulle gå man ur huset, femtonåringar och de som äldre voro.
Underrättelser om hertig Kristierns framfart i Vestergötland och
Jönköping hade väckt förbittring, men någre hofmän funnos icke inom
landskapet, och snart spriddes ett rykte, att hertig Kristiern ämnade komma
med 4,000 ryttare. Vid samma tid började fientligheter åter hota från
vestra sidan: besättningen på Bohus hade blifvit förstärkt, och man
väntade dit den unge konungen, hvilken ’hade låtit taga märke af
Elfsborgs klippa, och låter han hugga trävirket i Norge och aktar han
bebygga henne med en fart’. Matts Kafle stämplade i Kind och spridde
der ut ryktet, att hr Svante blifvit afsatt från höfvidsmansdömet. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
