Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
968 KRIGFÖRINGEN
Borgholm byggdes tvänne jakter, som kunde utrustas med fyra svåra,
ganska sköna stenbössor.
Den 15 juni, helga trefaldighets söndag, stridde den unge hr Sten
med den danska besättningen på Bohus. I slutet af juni lågo
fienderne mycket starke i Kalmar sund. På södra Öland hade de brännt
fjorton kyrkosocknar, till norra Öland hade de sändt bud för att kräfva
brandskatt. Tre gånger hade Danskarne gjort strandhugg vid Hagby
i söder från Kalmar och en gång på Skäggenäs. Bönderne höllo
strandvård natt och dag, och från Kalmar sändes knektar att hjelpa dem.
Borgarne i Kalmar voro i den bästa sinnesstämning: ’De vilja alle,
fattige och rike, slå från sig och afvärja den dråpliga skada, mord och
slag, som äro dem för ögonen, så länge de förmå att stå och en ende
man finnes i lifvet. Allmogen hade förklarat, att den som ville sitta
hemma, honom skulle de hänga i hans egen port’. I juli voro, såsom
redan blifvit sagdt, Danskarne ej längre enväldige till sjös; den lybska
flottan hade sent omsider lupit ut. I midten af denne månad
underrättar hr Svante Östgötarne om det danska anfallet på Öland och huru
detta hade blifvit slaget tillbaka på alle punkter; nu skulle hr Svante
med stor makt begifva sig till Kalmar sund, för att der förena sig
med Lybeckarne. I Småland, hvarest Danskarne hade härjat under
vintern, var förhållandet icke lika lofvande, allmogen var tvedräktig,
rykten voro dessutom omlöpande, att riksrådet hade uppsagt hr Svante
troheten, man ämnade i hela Tiohärads lagsaga hafva ett möte i
Rydaholm för att afhandla. Man längtade allestädes efter ett slut på det
långvariga kriget, men under det förhoppningarna om ett sådant
onekligen voro i stigande, förvärrades ställningen genom det uppror hr
Sten Kristiernsson väckte i mellersta Sverige. Han fann sig icke nog
hugnad med förläningar och andre förmoner och hotade med våld:
före julen skulle han sträcka ut sin bordduk tjugo alnar längre, d. v. s.
skaffa sig ett större följe. Han spridde ut rykten om hr Svantes
afsättning, han trugade allmogen om dennes skatt och begärde, att han
skulle gå honom till handa och hylla honom som herre. Saken
befanns vara af så betänklig natur, att Stockholms stad fann sig
föranlåten, i augusti 1511, att göra formligt aftal med Dalkarlarne, att
Stockholms stad och menige Dalarne skulle blifva vid Stockholms slott
och deras käre herre och höfvidsman hr Svante Nilsson.
I september blefvo utsigterna något mörkare. De hanseatiska
skeppen, fem från Lybeck och åtminstone ett från Stralsund, som hade
legat i Kalmar, vände hem, ehuru konungens parti var ganska starkt
i sjön, och derföre var den fredliga samfärdseln hämmad; man kände
i Kalmar stort behof af humle, salt och kläde. Hr Sten Kristiernssons
uppror fortfor. De, som för riksföreståndarens räkning skulle uppbära
skatten i Olands härad i Uppland, råkade ut för bönder, som hr Sten
eller hans fogde hade trugat samman från Norunda härad och Vendel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
