Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980 KRIGFÖRINGENS SVÅRIGHETER.
med mindre än de honom undsätta eller föra af marken död eller
lefvande efter deras yttersta förmåga, som gode hofmän pläga hvarandre
göra, och om ej kan annars vara, skicke hans häst och håfvor för
hans själ.»
»Att hvar i roten, som hålla skall, förvet sig om lösen, som
gammal sed är.»
»Att när man skall söka fienden hvar sig förvet om lösen, märke
och anskri och tage till vara sitt skick och hafves åt manligen, som
en god hofman bör göra, och akte, att bättre är manligen och ärligen
dö än skamligen lefva.»
»Efter det i lagen ståndar i konungsbalken, att ho der annan
inbördes dräper i sådan resa, ligger den man i tveböter, är råd hålla
inbördes sämja. Desslikes ståndar i samma balk, ho der rymmer undan
konungs baner, hafve förverkat lif och ära. Bör sig hvar god karl
dess ytterligare taga till vara.»
Höfvidsmannens öfverläggningar med manskapet och de särskilde
höfvidsmännens afundsjuka aktgifvande, att ingen af deras medbröder
skulle kunna få större fördelar, kunde icke framkalla den disciplin,
som erfordras för ett kraftigt uppträdande i krigstid. Öckså finnas
uppgifter om disciplinbrott. År 1507 rapporterar Hemming Gadd;: alle
sollenärerne äro bortlupne mestedels (1) och höfvidsmännen med. Samma
år skrifver samme man från Kalmar stad, från hvilken han skulle leda
belägringen af slottet: Stockholms borgare hafva lupit sina färder utan
lof och minne, Växjöbiskopens svenner hafva ridit bort utan lof, de
förre hade ett falskt orlofsbref; ’vestre stadsporten står alltid öppen,
de vilja ju alltid hafva honom öppen, jag råder intet deruti’. Följande
vår funnos i Kalmar 28 bergsmän, 6 hr Erik Trolles svenner, 3
Växjöbiskopens svenner, 6 hr Ture Jönssons svenner. De sistnämnde lågo
der åtta dagar och drogo sedan bort, till och med riksföreståndarens
svenner lade bort på egen hand. Litet senare rymde de tyske
knektarne, då de fingo vaka hvar fjerde eller tredje, till och med
hvarannan natt. Ett försök att få dem qvar hade misslyckats: de höllo
ett möte och kallade in i ringen biskop Hemming och hr Johan
Månsson, de snackade mycket: finge de mera penningar och kläder,
skulle de stanna, annars söka sig om annanstädes, dock ej hos
riksföreståndarens fiender.
Naturligtvis hade hvar här en högste höfvidsman eller — efter tidens
sed — två, tre eller fyra. Underbefälhafvare funnos ock för vissa trupper.
Hr Svante begärde år 1506 af biskoparne i Linköping (Hemming Gadd)
och Växjö elfva frälsemän samt af städerne Söderköping och Växjö 107
man, och ’hafva vi skickat Peder Magnusson till att vara höfvidsman för
de gode mäns folk, som vi nu hafva tillskrifvit att göra folk dit ned’.
De tyske knektarnes kaptener voro naturligtvis svåre att behandla.
Öfver dem anfördes ock tidt och ofta klagomål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
