Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEDNA GUDSTJENSTEN. 11
genom lottkastning sökte få veta gudarnes vilja. Huru vid en sådan
lottkastning tillgick, det veta vi icke.
Någon tid efter Ansgars afresa försökte k. Olof åt Sverige
återvinna Kurland, hvilket, enligt Rimbert, fordom varit ett svenskt
lydland. Den svenske hären hade tågat ett stycke in i landet och
belägrade en stad, som försvarade sig med stor envishet. Svenskarne började
tröttna och beslöto att genom enahanda lottkastning få veta, om de
hade att vänta någon hjelp af sine gudar. Lottkastningen utföll
nekande: ingen af deras gudar ville hjelpa dem till seger eller till återtåg.
Någre köpmän föreslogo, att man skulle ock söka hjelp hos kristne
mäns gud. Ny lottkastning företogs, och denna utföll så, att de kristnes
gud lofvade dem hjelp, och de vände åter från staden med heder och
skatter. Jag anför detta endast som ett nytt exempel på lottkastning
såsom ett medel att utröna gudarnes vilja. Det hela vittnar derom,
att man kände sig beroende af gudarnes vilja, men man ansåg sig icke
kunna vinna den gudomliga hjelpen genom att göra sin pligt, utan
man måste genom särskilda medel söka utröna gudarnes vilja.
Romarne handlade, som vi veta, på samma sätt.
Sigvat skald jämte andre reste, enligt Olof den heliges saga, år 1019
i Vestergötland. De kommo en afton till en gård, som hette Hof, »dörren
var stängd och de kommo icke in, hjonen derinne sade, att der var
heligt». Färden gick från Eda skog i Vermland till Skara. I
Vestergötland finnas flere gårdar med namnet Hof. Sigvat fortsatte vägen
och kom till en annan gård. »Husfröjan stod i dörren och bad honom
icke komma in der, de hade alfvablot». Enligt Sigvats visa sade hon
sig rädas för Odins vrede, ifall hon släppte in honom.
En Adam, som år 1067 kom till Bremen och der, ehutu ung,
erhöll den hedersamme platsen som magister scholarum, skref under
åren mellan 1072 och 1076 en berättelse om menigheten i Norden
under erkebiskopsdömet Bremen och Hamburg under åren 788—1072
och fogade till denna en beskrifning af de nordiska landen. 1 Hans
arbete är i högsta grad märkligt.
I afhandlingen om Nordens öar berättar magister Adam följande.
»Sverige är ett mycket fruktbart land, hvars jordmon är rik på
korn och honung och i afseende på boskap står framför alla andra
land. Flodernas lopp och skogarnes läge gynna öfverallt en rik
tillförsel af främmande varor. Vi kunna derföre säga, att Svenskarne
fattas ingen herrlighet utom den, som vi älska eller rättare tillbedja:
ett högfärdigt lefverne. Ty allt, hvarmed den tomma fåfängan skryter,
guld och silfver, präktige hästar, pelsverk och bäfverskinn eller her-
1 Helmold (1100-talet) kallar Adams arbete Gesta Hammaburgensis ecclesiæ
ponti-Jicum. Som fjerde bok i detta arbete räknas hans Descriptio insularum
aguilonis. Jfr Christensen, Adam af Bremen om Menigheden i Norden, o. s. v.
(1862).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
