Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 DEN HEDNA GUDSTJENSTEN.
afsjungas vid denna offerhandling, och deras innehåll är så ohöfviskt
att det helst må förtigas.» 1
Den skildring Adam lemnar af offren i Uppsala är hemsk, men då
han uppenbarligen var en sanningsälskande man och derjämte åberopar
ett åsyna vittne, kunna vi icke gerna undgå att i hög grad sätta tro till
hans berättelse. Öffer framkallas såväl af ett kändt behof af gudomlig
hjelp som ock af skuldmedvetande. Myterne omtala icke gudarne
såsom i detta afseende fordrande, men vi ega icke kännedom om alle
myter, som funnits. Våre hedne förfäder måtte emellertid haft ett
stort skuldmedvetande, och detta vittnar om djup i deras uppfattning
af verldssammanhanget.
Äfven från början af den tid, då kristendomen hade vunnit
burskap i Norden, hafva vi några antydningar om den hedna tidens bruk,
mot hvilka, då de voro ingrodda i de omvändes uppfattning, kyrkan
måste inskrida.
Jag har i det föregående omtalat lundar såsom gudstjenstplatser.
Redan Tacitus vet att berätta, att Germanerne hade helige lundar och
skogar. Antydningar om heliga träd förekomma flerstädes i svenske
urkunder. I första kapitlet af Upplandslagens kyrkobalk heter det,
att ingen eger att tro på lund eller sten. Gotlandslagen säger (kap.
4): »Blot äro menniskorna strängeligen förbudna, all den ’fyrnska’
(gammal sed), som följer hedendomen. Ingen må lofva (haita) å hult
(= lund) eller högar eller hedne gudar, hvarken å vi eller stafgårdar.»
Med stafgarþar torde böra förstås inhägnader bildade af
upprättstående stolpar. I hvilket förhållande de stått till andre lokaler för heden
kult, är icke bekant. 2 I den historia, som finnes fogad till en
handskrift af Gutalagen heter det: man trodde den tiden å hult och högar,
vi och stafgårdar.
Af större vigt än kännedomen och utbredningen af de olika
gudarnes dyrkan och af de olika kultställenas förekomst är en utredning
af karaktären af de hedne Svenskarnes tro. Af en sådan utredning
skulle vi kunna vinna slutsatser för frågorna: Hurudan var arten af
den tidigare beröringen mellan heden tro och kristen? Fanns det i den
hedna tron i Norden sådana egenskaper, att den kristna trons
förkunnare hade att i våra bygder räkna på sympatier eller antipatier?
Dessvärre möter oss vid försöket att göra en sådan utredning den be-
1 Gutasagan (bifogad en handskrift af Gutalagen) säger: ’Till hedne gudarne
blotade de sina söner och döttrar och boskap med mat och mungott. Allt
landet eller hvar treding för sig offrade folk, men smärre ting hade mindre
blotan med boskap, mat och mungott. De som deltogo deri kallades suþnautar,
ty de kokade (suþu) alle tillsamman.
2 I den äldre Eidsivatingets kristenrätt heter det (I, 24): Engi maðr skal hafa
i húusi sinom staf eða stalla — staf eller ställningar för gudabilder. Staf å
detta ställe synes svårligen kunna fattas i förbindelse med Gotlandslagens
stafgarþar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
