Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 UTDÖENDE KULTURER.
draga en annan slutsats i alldeles motsatt riktning: kunde en lefvande
man färdas i gudens vagn och tagas för guden, då måste gudens
ansigte varit så väl formadt och färgadt, att det förmådde gifva intryck
af lif. Men det finnes ock den möjligheten, att flyktingen så tillredde
sitt ansigte med en mask eller annat, att det tedde sig lika det
snidade anletets stela, oharmoniska drag.
År jag för hård i mitt omdöme? Noj. Man må endast
uppmärksamma de bilder, som förekomma i den härefter fig. 5 införda
Sigurdsristningen. Se blott på Sigurd Fafnesbane i de två framställningarna,
der han ligger nedhukad i gropen för att kunna med svärdet
genomborra den öfver honom framkrälande drakens kropp, och der han sitter
vid elden för att steka den dödade ormens hjerta — se hvilka
otympliga framställningar och hvilken oförmåga att återgifva de olika delarnes
inbördes mått. De två foglarne i trädet äro vida bättre utförda, men
det beror derpå, att de bättre lämpat sig för stilisering.
I sådan var den nordiske konstnären stark. Det hände, att man
upptog motiv ur verklighetens verld, afbildade ett djur, äfven en
menniska, men man afstod i regeln från försöket att låta verkligheten
framträda i bild. Hvad man deremot älskade, det var att fylla ytor
med rika ornament, och åt dem gaf man helst utseendet af om
hvarandra slingrade band. Det bästa bevis för huru man dervid gick till
väga få vi genom en närmare granskning af framställningarna å de
rikare utstyrda runstenarne. Några prof lemnas i det följande, fig. 1 f.
Man återgaf ett fyrfota djur, men det är ingalunda lätt att bestämma
det namn, som detta djur bär inom den zoologiska terminologien. Det
bakåt uppstigande bihanget till nacken, den från öfverkäken
nedhängande fliken, den kortare, inrullade underkäken, fötternas form, det
sätt på hvilket benen äro fästa vid bålen, allt detta och annat röjer
en långt gången stilisering. Man stannade ej på detta stadium. Man
tyckte icke om den rakt gående bålen, som tillhör de fyrfota djuren.
Kroppen förlorade allt mera påminnelserna om det naturliga utseendet,
han gjordes bandlik och drogs ut och lindades om sig sjelf, vanligen
upprepade gånger. Från de båda benparen försvann det ena benet,
det främre blef, när det fick stanna qvar, ett bihang till den
bandformiga bålen, oftast försvann äfven detta ben. Det bakre benet drogs
in i samma rörelse som bålen hade blifvit underkastad, benet blef en
direkt fortsättning af bålen, knät försvann, och foten blef till sist
ombildad till en klotformig, inrullad ände. Man uppgaf bilden och lät
ornamentet råda.
Helt visst få vi från våre fäders fullt utbildade smak för och deras
märkeliga utbildande af detta ormentsmotiv, från deras förkärlek för
det invecklade, ur hvilket ögat endast småningom letar fram den
regelbundna sammansättningen, liksom från oförmågan att åstadkomma
konstskapelser, hemta vittnesbörd med afseende på våre fäders för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
