Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN TILL NORDEN. 23
tungomål. Nordborne, som kommo ut, kunde således i många fall få
tolkar. Annorledes ställde sig saken för de enstaka missionärer, som
kommo till den aflägsna Norden. Huru skulle deras predikan der
blifva förstådd? Väl se vi, att man gerna började en mission med
att från det folk, hvilket man ämnade besöka, förvärfva någre
ynglingar, hvilke uppfostrades till kristendom och helt visst äfven till
kännedom af det främmande språket. Möjligt är att man i det kloster,
från hvilket en missionsverksamhet utgick, t. ex. i Corbie, vinnlade
sig om studier i de nordiska tungomålen. Hur skulle annars en Ansgar
kunnat reda sig i Sverige ? De Samtida eller nästan samtida
borättelserna om missionen i Norden nämna intet om denna svårighet. Åfven
i senare tid har man icke egnat henne mycken uppmärksamhet,
uppfattningen af dessa förhållanden har till och med varit ytterligt naiv,
säåsom t. ex. då en svensk topograf i förra århundradet tror sig kunna
förklara det småländska sockennamnet Bellö dermed, att den från
Frankrike komne Ansgar vid ett besök i orten inför dennes
naturskönhet utbrast: Comme c’est bel.
En sak fanns, som under missionsverksamhetens utöfvande helt
visst — derom finnas för öfrigt bestämda antydningar — spelade en
icke ovigtig roll, och det var den yttre utstyrseln för den kristna
gudstjensten. Denna var något, vid hvilken man i hemlandet icke var
van, denna måste framkallat nyfikenhet och genom nyfikenheten
intresse.
Nordborne gjorde väl den första bekantskapen med kristendomen
i utlandet, men dermed stannade det ej. Inom utlandet i vester,
hvarest man i så hög grad var utsatt för anfall af hedne Nordbor,
måste den tanken ganska tidigt uppstå: skola vi icke för framtiden
kunna vinna skydd, derest Nordborne blifva vunne för kristendomen
och dermed för fredliga seder? Nordborne voro dock ingalunda de
ende hedningar, som hemsökte vestra Europa. Friser och Saksar voro
ock ganska länge hedningar. Inom deras områden börjades
missionsverksamhet, parad med försök att underkufva, från det frankiska riket.
Inom samma områden börjades äfven en från England utgången
missionsverksamhet, hvilken icke fullföljde några politiska syften. Från
frisiskt och saksiskt område flyttades missionsverksamheten småningom
öfver till Norden. 1
Frisland sträckte sig från de många Rhenmynningarna till Ems.
Wilfred från York verkade der under vintern 677—678. Willebrord
1 För den följande framställningen använder jag utöfver de af gammalt i Sverige
kända arbetena (hvilka vi finna åberopade t. ex. i Reuterdahls Svenska kyrkans
historia) särskildt Jörgensen, Den nordiske Kirkes Grundlæggelse og förste
Udvikling (1874) och Dehio, Geschichte des Erzbisthums Hamburg—Bremen bis zum
Ausgang der DMlission (1877). Maurers arbete Die Bekehrung des norwegischen
Stammes zum Christentum är fortfarande ett hufvudverk för detta ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
