Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARS MISSION. 25
särskildt främja skolväsendet, för att derigenom komma något bättre
åstad. Kejsarens fosterbroder Ebo, af saksisk börd, sedan år 816
erkebiskop i det närliggande Reims, förklarade sig villig att förkunna
kristendomen i Nordlanden. Ebo fick i Rom påfvens godkännande för
planen och tillbragte sommaren 823 i Danmark. Det var den tidens
sed att åt den, som gick ut för att omvända hedningar, gifva en
besittning inom kristet område, till hvilken han kunde, i händelse af
nöd, draga sig tillbaka och hvarest han kunde i ro arbeta för
missionsverkets fortgång. Kejsaren gaf, af sådan anledning, åt Ebo godset
Welanao (nu Münsterdorf) i närheten af det nyss nämnda Itzehoe.
I Danmark rådde den tiden stridigheter om herraväldet öfver
landet. En af de konungar, mellan hvilke landet var deladt — han
hette Harald — hade trädt i förbindelse med kejsaren och kom år
826 till dennes palats i Ingelheim, i närheten af Mainz, och han blef
under detta besök genom dopet upptagen i den kristna kyrkan. När
han vände tillbaka till sitt land, beledsagades han af tvänne munkar,
som hette Ansgar och Autbert.
För att vi skola kunna fatta denna tids missionsverksamhet och
dermed dennas inflytande på den hedna befolkningen i Norden, måste
vi egna någon uppmärksamhet åt missionärerne, i främsta rummet åt
Ansgar, som blef Nordens apostel. Han var af frankisk börd. Hans
namn, hvilket betyder gudens, d. v. s. Ödens spjut, skulle i fornnordisk
form hafva skrifvits Ássgeir, i modern form lydt Åsgar. Det är
identiskt med det nutida Oscar, i hvilket det germanska namnet uppträder
i keltisk ombildning. Jag vill försöka att framställa hans inre
lifshistoria, äfvensom hans yttre verksamhet i Sverige.
Ansgar var en till ytterlighet känslig natur, så känslig, att man
skulle kunna misstänka honom för att vara opraktisk gent emot det
dagliga lifvets fordringar. Men det synes han icke hafva varit. Hvad
han tänkte och ville uppenbarade sig för honom i drömmar, äfven
hvad han på förhand icke var medveten om. Drömmar flyga som
strömmar, drömmar kunna vara framkallade af hvarjehanda fysiska
förhållanden, men de kunna ock stå i närmaste förbindelse med
personens själslif. Dagens arbete kan under drömmens tillstånd
drifvas till en högre potens — men det kan vara farligt att lita på
drömmar.
Ej äldre än fem år hade Ansgar, då han redan var satt i skola
och hade det roligt med sine kamrater, en syn eller en dröm, i hvilken
Guds moder uppmanade honom att fly verldens fåfänglighet för att
derigenom blifva värdig att återse sin förut aflidna moder. Hon måste
på honom redan i de späda åren hafva utöfvat ett synnerligen lifligt
och på grund deraf bevaradt intryck. Af egen erfarenhet vet jag, att
man redan från det första, det andra, det tredje lefnadsåret kan
bevara minnen. Om en moder under denna första tid utöfvat ett mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
