Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGE KRISTNAS. 37
hednisk art, under det han i hjertat gömde sin tro. Den mäktige
Håkan jarl i Norge hade nere i Danmark, hvarest han kom i beröring
med Tyskarne, tvungits att mottaga dopet, och en från Bremen—
Danmark utgången missionsrörelse förekommer i den sydöstligaste delen
af Norge, i Viken, men jarlen vände snart åter till den gamla tron
och gjorde sig känd som en fanatisk hedning. Månge Norrmän hade
visserligen kristnats, under det de svärmade kring i de vestra farvattnen,
men månge af dem stannade der eller flyttade ut till Island (från och
med år 874) En saksisk prest Fredrik verkade som missionär på
Island under åren 991—999. År 995 kom Olof Tryggvesson till Norge
och blef dess konung. Han hade under sin vistelse i England blifvit
döpt och var fast besluten att omvända sitt folk. Han bedref
omvändelseverket genom maktspråk och våldsgerningar, men folket blef dock
under hans tid åtminstone till namnet kristnadt. Jämte honom
verkade, på undervisandets och öfvertygandets väg, lärare, såsom biskop
Johannes, äfven kallad Sigurd, och presten Tormod från England.
Men vid sidan af Engelsmännen arbetade äfven en tysk, Dankbrant,
hvilken fullbordade omvändelseverket på Island, hvars inbyggare år
1000 officielt antogo på alltinget den nya tron. Samma år antogs
kristendomen äfven af den föga talrika norska kolonien på det fjärran
liggande Grönland.
Omvändelseverket bedrefs sålunda ganska hastigt inom Norge och
var vid årtusendets slut fullbordadt — för så vidt det kan kallas
fullbordadt, innan tron hunnit blifva upptagen i sinnena, — äfven i de
aflägsna lydlanden. Men i Sverige, som låg den kristna verlden vida
närmare, herskade hedendomen. När den norske k. Olof år 1000 fann
de vid Svoldern mot honom samlade flottorna, säges han hafva yttrat,
att det vore för Svenskarne bättre att sitta hemma och slicka sine
blotbollar (offerskålar).
»En synkronistisk granskning af folkens historia visar oss stundom
ett underbart skådespel: vi se i flere jämsides fortlöpande
utvecklingsserier en och samma tendens plötsligt i ett och samma ögonblick
komma till giltighet. Om vi öfverblicka kristendomens kamp mot
hedendomen längs hela stridslinien, från Grönland till Ungern, så finna
vi ingenstädes en enhetlig plan eller en gemensam öfverledning, så
finna vi öfverallt anfallets och försvarets varaktighet, krafter och
utsigter inbördes skiljaktiga, men det oaktadt se vi det afgörande
ögonblicket på alle desse punkter samtidigt. Det är ett helt kort
ögonblick, under hvilket vågtungan slås öfver åt andra sidan, och det
ögonblicket inträffar vid årtusendets slut.»
»År 1000 afslutar det isländska alltingets beslut det norska folkets
omvändelse. År 1000 sluter den dansko konungen Sven tjugeskägg
med den svenske Olof skotkonung ett fördrag, hvilkot för alltid
forsäkrar Danmark åt kyrkan och för henne upplåter Sverige (?). År 1000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
