Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF SKOTKONUNGS DOP. SIGFRID. 39
då dopet förrättades — den 15 februari. Detta datum har
uppenbarligen tillkommit genom en förvexling. Som förrättare af dopet
uppgifves allmänt den hel. Sigfrid, hvars dödsdag var just den 15 februari.
Åtminstone är hans namn i kalendarierna infördt på denne dag, och
som helgonens dagar betraktades i regeln deras dödsdagar. Såsom jag
kommer att visa, är 1008 ett antagligt år för k. Olofs dop. Det synes
under sådant förhållande som om 1108 ursprungligen varit en
misskrifning för 1008 — mcviii för mvitt.
Allmänt uppgifves, såsom nyss sades, att dopet förrättats af den
hel. Sigfrid, hvilken skall hafva varit erkebiskop af York eller
åtminstone en engelsman.
Till den äldre Vestgötalagen äro fogade längder öfver
Vestergötlands konungar, biskopar och lagmän; i alla tre stanna uppgifterna
vid ungefär 1220. Vi hafva icke originaltexten i behåll; den
handskrift af lagen, som innehåller dessa längder, hör till 1200-talets slut
och afskrifvaren har tydligen icke kunnat läsa originalet, hvilket
framgår af ett par alldeles obegripliga namnformer (friggiærone eller
friggiæroue, som skall beteckna en kyrka, och cornubæ, som skall vara ett
mansnamn). 1 Biskopslängden vittnar derom, att man i början af
1200-talet i Skara var till ytterlighet okunnig om stiftets tidigare historia.
Denna längd upptager såsom de förste elfva biskoparne: 1. den hel.
Sigfrid från England, hvilken döpte k. Olof, kristnade Vestergötland,
’märkte’ tre kyrkoplatser och vigde tre kyrkogårdar och sedan for till
Värend; 2. erkebiskop Unne, vigd i England, stenad i Sverige; 3.
Astmud, som flyttade biskopsstolen till Skara; 4. Stenfrid, begrafven i
Skara; 5. Adalvard d. ä., om hvilken intet meddelas; 6. Adalvard
d. y., af svensk börd, begrafven i Skaras Mariakyrka (d. v. s.
domkyrkan), hvilken han säges hafva grundlagt; 7. Rodolvard, dålig;
8. Rikulf, engelsman; 9. Härvard, engelsman; 10. Styrbjörn, af svensk
börd; 11. Odgrim.
Ödgrim omtalas i en urkund af vid pass år 1145 (DS nr 53) och
är således en fullt historisk person. Troligen är Rodolvard eller Rikulf
att sammanställa med den ’biskop R.’, hvilken omtalas i ett bref af
påfven Gregorius VII af år 1080. Det är derföre mycket möjligt, att
äfven Härvard och Styrbjörn äro historiska personer. Men gå vi längre
tillbaka i längden, finna vi betänkliga förhållanden. Adalvard d. y. är
en historisk person, om hvilken fullt trovärdiga uppgifter finnas. Han
var tysk till börden, ej svensk, han var aldrig biskop i Skara, ehuru
han en tid, egenmäktigt, skötte stiftet, han är död och begrafven i
Bremen. Adalvard d. ä. var deremot biskop i Skara och afled der. 2
1 Om ecn i texten förekommande uppgift, hvilken synes icke kunna tillhöra början
af 1200-talet, jfr min nyss anförda uppsats s. 73.
2 Inom den under medeltiden utvidgade domkyrkan i Skara har man för länge
sedan funnit en liten kalk, som bär inskriften Adalnardus peccator, syndaren
Adalvard. I andliges grafvar nedlades en miniatyrkalk, och den i domkyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
