Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 KYRKOR PÅ ISLÅND OCH I NORGE.
1200-talet lät biskop Paul i Skalholt räkna kyrkorna och prestmännen
inom stiftet, och fann han, att kyrkorna voro 220 och att till
gudstjenstens rätta uppehållande i dem behöfdes 290 prestmän.
I Norge var sockenbildningen, enligt Rudolf Keyser1, fullbordad
vid midten af 1000-talet.
De norska kyrkliga förhållandena äro af särskildt intresse derför,
att i Norge fanns en viss rangskilnad mellan kyrkorna. Inom
Frostatingslagens område (norra Norge) talas om fylkes- och högendes-kyrkor.
Inom Gulatingslagens område (vestra Norge) talas om fylkes-, fjerdings-
och ottingskyrkor, om häradskyrkor samt om högendeskyrkor. Inom
Borgartingslagens område (Viken) talas om fylkeskyrkor (tvänne inom
hvart fylke), häradskyrkor och högendeskyrkor. Inom
Eidsivatingslagens område (de norska Upplanden) funnos hufvudkyrkor (äfven kallade
tredingskyrkor — således funnos tre i fylket) och högendeskyrkor.
Fylke var i Norge ett område bebodt af ett folk, det utgjorde en
folklig och politisk enhet. En fylkeskyrka borde således hafva en större
betydelse än öfriga kyrkor, hon tillhörde i viss mon hela fylket. Fylket
kunde vara deladt i fjerdedelar och åttondedelar, hvilke hade hvar sin
kyrka. I Viken (således äfven i det nu svenska Bohuslän) funnos i hvart
fylke tvänne fylkeskyrkor. I Upplanden voro fylkena delade i
tredjedelar och hade hvar treding sin fylkeskyrka. En fylkeskyrka kunde
lätt få namnet hufvudkyrka.
Man har antagit, att man från början byggde en kyrka i hvart
fylke, sedan en i hvar fjerdedel af fylket, slutligen också
högendeskyrkor på gårdarne, hvilka dock aldrig vunno samma anseende som de
tidigare kyrkorna för de större områdena. Med skäl uttalar Jörgensen 2
tvifvelsmål rörande giltigheten af detta antagande, hvilket helt visst
är allt för skematiskt. Det lider intet tvifvel, att ju de första
kyrkorna tillkommo på grund af mer eller mindre tillfälliga omständigheter.
Först senare, när kristendomen hade vunnit allmän utbredning, kunde
man börja ett systematiskt kyrkobyggnadsarbete, så att hvart större
område fick sin kyrka. Det mera tillfälliga kyrkobyggandet fortsattes
helt visst hela denna tid och långt senare inom utbygderna, hvilka
småningom sågo odlingen utbreda sig och folkmängden ökas. Jörgensen
har dessutom uppvisat, att terminologien icke är så fullt säkert
bestämd, som det kunde synas. I en handskrift af Vikens kyrkorätt talas
endast om fylkes- och högendeskyrkor, under hvilket senare namn
häradskyrkorna torde vara inbegripna. I en handskrift af Gulatingslagen
talas om fylkeskyrkor såsom bildande en motsats till fjerdingskyrkor
och andra högendeskyrkor.
Betydelsen af uttrycket häradskyrka är icke fullt klar. Man har
ansett, att häradskyrkorna omfattade i vestra Norge fjerdings- och
1 Den norske kirkes historie, del. 1, s. 175.
2 Den nordiske kirkes grundlæggelse og förste udvikling, s. 519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
