Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRONELA KYRKOR. 75
I den förut ofta åberopade Linköpings biblioteks papperscodex,
som skrifvits af biskop Hans Brasks sekreterare Spigelberg, förekommer
följande anteckning af Ecclesie patronate in diocesi lincopensi:
Junacopensis
Sancti Egidii Sudercopensis
beate virginis Skeningensis
Kalmarnensis
Tuna prope Cristberga scoge
sancti Olavi Norcopensis
Skællewiik
Westerwiik
Böda
Köping.
Jönköpings, Skeninge, Kalmar, Sankt Olofs i Norrköping, Skällviks
och Vesterviks pastorat äro ännu regala. Sankt Egidii kyrka i
Söderköping är nu försvunnen, men Söderköpings nuvarande pastorat är
regalt. Tuna pastorat i Tunaläns härad är nu patronelt. Böda och
Köpings pastorat på Oland äro nu konsistoriela.
Om de kyrkor och kapell, hvilka konungar och stormän under
kristendomens första tid i vårt land grundade, upphörde att vara
stiftarnes privatkyrkor, i det att de småningom öfvergingo till att blifva
församlingskyrkor, så hade konungar och andre stormän fortfarande
begär att hafva egna kapell inom sina slott, för sig och sine tjenare.
Påfvestolen måste visserligen godkänna det fromma nit, som dref den
enskilde till att uppföra en kyrka, men å andra sidan var det — såsom
redan framhållits — icke för påfvestolen behagligt, att den prest, som
tjenstgjorde i en sådan kyrka, icke kunde frigöras från ett visst beroende
af den lekman, som innehade patronatsrätten. Denna betänklighet häfdes
icke ens då, när dessa kyrkor blefvo församlingskyrkor, beroendet af
lekmanna-patroner var ej derigenom häfdt. Det var ej heller med blida
ögon som påfvestolen såg under den följande tiden stormännens begär
att få egne kapellaner. De voro visserligen kyrkans prester, men de hade
icke det oberoende, som kyrkan fordrade för sine tjenare. Om desse
kapellaner får jag tillfälle att tala litet längre fram i detta kapitel.
Ett annat vittnesbörd om de enskildes nit under den första kristna
tiden att å sine gårdar bygga kyrkor hafva vi, enligt min mening, i
det stora antal kyrkor, som förekommo i Skåne och Vestergötland, de
två landskap inom det nuvarande Sverige, i hvilka kristendomen
tidigast slog rot och fann frodig utbredning. Inom båda landskapen kan
man ännu i dag, i fall man bestiger en höjd, räkna kyrkor i dussintal,
och likväl äro kyrkorna nu färre än de voro under medeltiden. Ett
exempel må vara nog. Slöta pastorat, i närheten af Falköping, hvilket
har en landyta af 0,814 qvadratmil och nu har tvänne kyrkor, Slöta
och Karleby, bestod under medeltiden af icke mindre än sju socknar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
