Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 PRIMATET ÖFVER SVERIGE.
Detta torde hafva framkallat motpåståenden från Lund. Det finnes
bevaradt ett koncept till en skrifvelse, i hvilken erkebiskop Nils
Kettilsson utser någre kaniker att i Åhus på viss dag öfverlägga med
någre kaniker från Lund om »några primaträttigheter, som kyrkan i
Lund säger sig innehafva».
Till erkebiskop valdes då en man af förnäm börd vid namn Olof.
Han skyndade till Rom, men blef återkallad af hertig Valdemar, och
hans följeslage kaniken Nils Sigvastsson fängslades af samme hertig.
Detta skedde antagligen på grund af framställningar från erkebiskop
Esger i Lund. Denne anmodade den 8 augusti 1315 dem, som hade
något att invända mot Olofs val, att anmäla sig i Lund före den 14
oktober. Olof, som fått det hedrande tillnamnet ’den vise’, synes
hafva fogat sig i de lundensiska anspråken. Erkebiskopen Esger
förklarar i september 1315, att han önskar se splitet mellan kyrkorna i
Lund och Uppsala utrotadt, utan att den uppsalensiska kyrkans heder
såras, han upphäfver alle de domar, som hans företrädare fällt mot
kapitlet i Uppsala och andra personer, som tillhöra denna kyrka.
Olof vigdes af erkebiskop Esger den 21 november 1315 och fogade
till trosbekännelsen en försäkran, att han skulle efter bästa vetande
och förmåga verka för erkebiskopen i Lund, hans kyrka och hans
efterträdare i öfverensstämmelse med de helige kanonerne och den
apostoliske stolens beslut, lika mycket som hans företrädare varit lydige och
undergifne. Härmed skulle således förhållandet mellan de tvänne
erkebiskoparne vara regleradt, om än det hela haltar något, då Olofs
företrädare ingalunda alltid varit benägne att erkänna den lundensiske
erkebiskopens supremati. Något pallium fanns emellertid icke vid
detta tillfälle. Uppsala domkapitel anhåller hos påfven om detta i
februari 1316, och omtalas i dess skrifvelse, att Olof blifvit vigd af
erkebiskop Esger, »Sveriges primas». Johannes XXII sände palliet för
att öfverlomnas af erkebiskop Esger. Detta skulle emellertid icke ske i
Lunds domkyrka, utan på det erkebiskopliga slottet i Åhus. Valet af
ort torde hafva berott på de stridigheter, som den tiden förekommo
mellan den danske erkebiskopen och den danske konungen, men orten
skulle icke på ringaste sätt inverka på förhållandet mellan de två
erkebiskopsstolarne. Förmodligen hade man kunnat tolka palliets
öfverlemnande på en annan ort än Lunds domkyrka som en antydan derom
att den lundensiske erkebiskopen utfört en handling, som lemnats
honom som en biskop i allmänhet, icke såsom erkebiskop i Lund.
År 1327 anmodade påfven icke erkebiskopen i Uppsala, utan
erkebiskopen i Lund att insätta en namngifven person såsom biträde åt
den ålderdomssvage biskop Israel i Vesterås. 1
1 Deremot utnämner år 1334 påfven sjelf ett biträde åt den ålderdomssvage
biskop Peter i Skara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
