Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMATET ÖFVER SVERIGE. 119
Erkebiskop Olofs efterträdare Peter Filipson mottog år 1332
palliet i Rom af tvänne kardinaler. Oppositionen mot de lundensiska
anspråken synes sålunda åter hafva börjat. På samma sätt mottog
erkebiskop Hemming palliet år 1342. Domkapitlet i Uppsala hade dock
redan år 1341 underrättat erkebiskopen i Lund om valet och anhållit,
att han ville viga den valde. Hemmings efterträdare Peter, förut biskop
i Linköping, utnämndes af påfven sjelf år 1351, och palliet lemnades
honom, enligt påfligt uppdrag, af biskoparne i Linköping och Växjö.
Den sorgligt ryktbare erkebiskop Johannes Jerechini, född dansk och
k. Eriks kansler för Danmark, vigdes af biskopen i Linköping, 1 likaså
hans efterträdare Johannes Haqvini, förut klosterbroder i Vadstena,
år 1421.
Det lundensiska primatet synes sålunda hafva fått träda tillbaka
i sak, ehuru erkebiskoparne i Lund fortfarande bibehöllo titeln
primas Svecie. År 1415 hade någon hos erkebiskopen i Lund anfört
klagomål öfver något af erkebiskop Johannes Jerechini fattadt beslut.
Erkebiskop Johannes och hans kapitel inlade protest mot detta
hänskjutande af frågan till Lund. Stolen i Lund hade icke någon
myndighet eller något förmanskap öfver den i Uppsala. Såsom de båda
erkebiskopsstolarne i Lund och Uppsala och deras innehafvare äro
åtskilde, så har hvardera bestämdt folk och gränser för sin verksamhet.
Johannes Magni uppgifver i sin historia om Uppsala stift, att
kyrkomötet i Basel, på grund af en framställning af Nicolaus Ragvaldi,
upphäft det danska primatet; han hade sett detta omtaladt i en urkund,
som förvarades i påfliga biblioteket. I vår tid är ingen urkund känd,
som talar härom.
Ingen af de följande erkebiskoparne i Uppsala vände sig till Lund
för att komma i besittning af palliet.
Vid unionsmötet i Kalmar år 1444 lät erkebiskop Tuve i Lund
bära framför sig det erkebiskopliga korset, »hvarmed han syntes vilja
tillvälla sig någon högre titel- eller primatsrätt öfver Sverige — en
vanlig erkebiskop hade icke rätt att låta korset bäras offentligen
framför sig utanför det egna stiftets gränser. De tre svenske biskopar,
som deltogo i mötet, inlade en energisk gensaga mot detta
tillvägagående. De åberopade dervid Uppsala kyrkas privilegier, hvilkas
föreskrift blifvit så lång tid iakttagen, att man icke kunde erinra
sig ett motsatt förhållande. Erkebiskop Tuve förklarade, att han
endast för konungens närvaras skuld låtit till Guds heder bära korset
framför sig; på samvete försäkrade han, att han icke åsyftat något
intrång på den rätt, som tillkom erkebiskopen i Uppsala och hans
suffraganer, icke heller velat tillvälla sig någon primatsrätt öfver den
svenska kyrkan. Derest den svenske erkebiskopen ville låta bära kors
1 »1409 vigdes konungens kansler till erkebiskop i Uppsala i Nyköping genom
hr Knut i Linköping.» Scriptores rerum Svecicarum medii ævi, del 3. 1, s. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
