Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 BISKOPSVAL.
framför sig i Lunds kyrkoprovins, finge han det. De svenske
biskoparne uppsatte emellertid en skriftlig protest i ämnet. Sedan
realiteten blifvit uppgifven, synes man i Lund hafva nöjt sig med sådana
småaktigheter. År 1482 hölls ett nytt unionsmöte i Kalmar. Så snart
erkebiskop Johannes i Lund hade kommit i land, gick han in i
staden och lät bära det erkebiskopliga korset upprätt framför sig,
’”på en primas’ sätt’, och detta ehuru de svenska riksråden på det
bestämdaste hade afrådt. När erkebiskop Jakob Ulfsson omsider hade
anländt, sände han domprosten i Strängnäs och erkediakonen i Uppsala
till erkebiskop Johannes att bringa honom ett formligt förbud att låta
bära korset före sig inom den svenska kyrkoprovinsen. Erkebiskop
Jakob insände en rapport öfver det skedda till påfven.
Erkebiskoparne i Lund bibehöllo emellertid till medeltidens slut
titeln primas Svecie. Som protest häremot antog erkebiskop Jöns
Bengtsson titeln primas Svecie eller, i svenske urkunder, ’Sveriges
förste’, hvilken senare form gifvit anledning till den felaktiga
tolkningen, att erkebiskopen velat upphäfva sig till rikets föreståndare.
Titeln var fullkomligt olämplig ur den synpunkten, att Jöns Bengtsson,
som naturligtvis i egenskap af erkebiskop stod öfver sine suffraganer,
ej kunde till dem träda i primatförhållande, under det erkebiskopen
i Lund hade varit primas eller förman för erkebiskopen i Uppsala.
När ett stift var upprättadt eller genom den förutvarande
innehafvarens död blifvit ledigt, skulle ny biskop tillsättas. Han måste
vara prest samt född af äkta börd, hafva fyllt tretio år, ega
vetenskaplig bildning och goda seder.
I den fornkristna tiden valdes presten af församlingen; dennas
mest framstående medlemmar utöfvade det största inflytandet på valet.
På 200-talet förrättades biskopsvalet af församlingen och presterskapet;
de närboende biskoparne utöfvade ett visst inflytande på valet. Under
det följande århundradet började kejsaren utöfva inflytande på valet,
dels genom att framställa en kandidat eller genom att stadfästa den
valde. Under tidens fortgång minskades lekmannainflytandet i ett
afseende, tillväxte i ett annat. Församlingens d. v. s. de förnämligares
deltagande i valet inskränkte sig på 400-talet till ett uttryckligt
instämmande i det egentliga valet, som förrättades af de andre biskoparne
med godkännande af metropoliten, eller till ett blott underlåtande af
att mot detta göra invändningar. Kejsarens stadfästelse fordrades
alltjämnt. När det romerska riket hade fallit, förfor man inom de
germanske staterne i hufvudsak på samma sätt, när det gällde att förse
en biskopsstol med en ny innehafvare. Inom det vestgotiska riket
t. ex. valdes biskopen af presterskapet och folket, valet pröfvades och
stadfästes af metropoliten och hans underbiskopar, konungen god-
kände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
