Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 HVILKE VALDES TILL BISKOPAR?
att man icke sällan valde en biskop från ett annat domkapitel. Ur de
ofullständiga uppgifter, som stått mig till buds, har jag antecknat tolf
sådana fall, af dem icke mindre än två för erkebiskopsserien —
Hemming, prost i Vesterås, i ledigheten år 1341 och Tord, dekan i
Linköping, år 1467. Fall hafva dessutom förekommit då biskopar blifvit
valde icke ’ur domkapitlets sköte’, men dock inom stiftet, t. ex. då
Nils König, kyrkoherde i Kalmar, valdes till biskop i Linköping i
ledigheten år 1440 eller då kyrkoherden i Munktorp Lydeke valdes
till biskop i Vesterås vid ledigheten år 1469; den senare var dock
sysloman i Vesterås.
Såsom något särskildt måste vi naturligtvis betrakta de fall, då
en biskop från ett annat stift postulerades, hvilket i alla fall utom ett
gällde besättandet af erkebiskopsstolen. Då gällde det att få någon
person, som redan hade visat sig ega duglighet att sköta ett stift och
taga till vara kyrkans intressen.
Det var naturligtvis endast prestmän, som kunde komma i fråga
vid val till erkebiskop eller biskop. Men det vore af största intresse
att veta, ur hvilka förhållanden desse prestmän ursprungligen
framträdt. Under den första kristna tiden i vårt land torde ganska månge
söner ur högt stående familjer hafva sökt presterlig anställning. Just
de mera framstående hade lättare att förstå hvad det nya, som fördes
in i landet, innebar. Å andra sidan talade kristendomen icke endast
till de store, kristendomens utmärkande egenskap är att tala till alle,
äfven till de minste, och månge af desse senare torde hafva kännt sig
manade att söka arbeta för den tro, som var dem kär. Så var det i
den första tiden, den ursprungliga. Småningom blefvo förhållandena
reglerade. Då kommo äfven de verldsliga beräkningarna med i spelet.
Man fann, att man äfven i kyrkans tjenst kunde få såväl makt som
anseende. Det bästa beviset härför är den omständigheten, att den
yngre Birger jarls son hertig Bengt är en kyrkans man och intager
biskopsstolen i Linköping. För månge erkebiskopar och biskopar känna
vi deras slägtförhållanden och veta, att de tillhöra landets förnämsta
ätter. Någre, för hvilke slägtledningen icke är känd, smuggla dock
in i det biskopliga signetet ättevapnet. Antagligen gjorde icke alle
detta, hvadan en biskops signet utan adlig sköld vid sidan eller långt
ned mycket väl kan tillhöra en medlem af en stormansslägt. Under
en lång del af medeltiden torde inge andre kommit till de högsta
värdigheterna inom kyrkan, eftersom de genom dessa voro berättigade
att sitta i konungens råd vid sidan af de verldslige stormännen.
Det vore af synnerligt intresse att kunna uppvisa, när prestmän
af borgerlig börd kunde hinna biskoplig värdighet. Bland
erkebiskoparne finnes svårligen någon sådan — antagligen må ett
undantag göras för den betänklige Johannes Jerechini, hvars fadersnamn,
ursprungligen tyskt, låter ganska borgerligt, men han kom ock under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
