Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ELECTUS.
synes mig vittna för antagandet, att han icke tillhörde de gamla ätterna.
Hans efterträdare, Hans Brask, var af borgerlig börd. Båda hade vid
utlandets universitet vnunnit doktorsgraden. Af Växjöbiskoparne säges
Lars Mikaelsson, som styrde stiftet vid midten af 1400-talet, vara född
i Växjö, således var äfven han antagligen af borgerlig börd. En namne
till honom blef efter ledigheten år 1500 biskop i Åbo; hans fader
uppgifves hafva varit borgmästare i stiftsstaden. Det är märkligt att
se, att just vid den tiden, då en ny period bräcker öfver Sverige genom
den engelbrektska resningen, den ene borgaresonen efter den andre
upphöjes på svenske biskopsstolar — ett nytt bevis för en
djupgående revolution inom de allmänna förhållandena. Borgerskapet hade
tydligen vuxit till i känslan af dess betydenhet. Borgaresöner, som
egnade sig åt det presterliga kallet, hade numera utsigt att ernå
kyrkans högsta värdigheter, och de sökte göra sig af dem förtjente genom
18. Erkebiskop Johannes Magni vapen.
universitetsstudier. Under 1400-talet förnimmes i utlandet en från
universiteten utgående sträfvan att för dem, som vunnit akademiske
grader, göra anspråk på befordran till en högre ställning inom kyrkan.
Den, som hade blifvit vald till biskop kallades electus, så länge
hans värdighet berodde endast på valet; en vald erkebiskop kallades
archielectus. Den, som från en biskopsstol kallats till en annan, sades
vara postulatus, men i vanliga fall kallades äfven den postulerade under
väntetiden electus (jfr. DS nr 1024). När valet hade vunnit stadfästelse,
men vederbörande icke hunnit blifva till embetet vigd, kallades han
electus confirmatus (DS nr 1019); erkebiskopen, som blifvit vigd, men
ännu icke fått pallium, hvadan han ännu icke vunnit berättigande att
verkställa alla de till hans embete hörande funktioner, kallades electus
confirmatus et etiam consecratus (DS nr 1019). När biskopen broder
Fig. 18. Efter teckning å Olai Magni karta af år 1539.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
