Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSÄGELSE. AFSÄTTNING. FLYTTNING. 135
Johannes i Åbo hade postulerats till erkebiskop år 1290, gjordes
pligtskyldigast härom anmälan hos påfven, hvilken öfverlät ärendets
pröfning åt trenne kardinaler, hvilke funno det hela fullt kanoniskt, men
som påfven icke egde nödig kännedom om Johannes’ person och
egenskaper, lemnade han åt tre svenske klosterbröder att pröfva detta och
att, om de funno det riktigt, medgifva postuleringen och fritaga
Johannes från de band, som dittills knutit honom vid kyrkan i Åbo.
Den påfliga bullan i detta ärende är daterad den 8 juli 1290 och redan
i slutet af november i ett bref till priorn för predikarebröderne i
Sigtuna kallar sig Johannes ’upsalensis ecclesie electus consecratus’.
Han borde naturligtvis veta, om han blifvit vigd eller icke; detsamma
gäller nämnde bröder, hvilkes prior var en af de tre, som hade pröfvat
hans lämplighet att mottaga erkebiskopsdömets börda och heder, och
epitetet consecratus borde derföre vara befogadt, men det synes, som
om confirmatus hade varit riktigare. I bref från början af år 1291
kallar han sig endast electus och senare under detta år begaf han sig
till påfvehofvet, antagligen för att blifva vigd och få pallium.
En biskop kunde sköta sitt embete så, att klander uppenbarade
sig. Var det en biskop, som felat, riktades klagomålen till erkebiskopen.
Så vände sig Gutarne (seniores cleri et populi terre Gotlandie) år 1304
till erkebiskop Nils Allesson, då biskop Lars i Linköping och hans
män under visitationsresor på Gotland tilläto sig hvarjehanda
orättrådighet (DS nr 1434). Det var väl klagomål från stiftet, som vållade
att erkebiskop Jakob år 1280 (1281?) höll ’honom åliggande’ visitation
vid Växjö kyrka, vid hvilken han fann biskop Ascer beryktad för och
skyldig till köttslig slipprighet, ständig dryckenskap och ’simoni’ (DS
nr 1716). När erkebiskop Johannes Jerichini hade gjort sig saker till
hvarjehanda förbrytelser, gjorde hans kapitel honom föreställningar.
När dessa icke hulpo, anmältes förhållandet först för konungen,
sedermera för påfven, hvilken gaf erkebiskopen i Riga uppdrag att
undersöka saken. Påfven förklarade honom till sist för afsatt. 1 Icke alltid
kunde man påräkna samma raskhet i afgörandet från påfvens sida. Vi
veta huru länge det dröjde, innan den för politiska förseelser anklagade
Gustaf Trolle blef formligen förklarad för afsatt.
Påfven allena hade rättighet att lösa en biskop från förbindelsen
med det åt honom en gång upplåtna stiftet. Derföre måste i de fall,
då en biskop postulerades till ett annat stift, påfvens sanktion inhemtas.
Densamma fordrades ock, när en biskop på grund af hög ålder,
sjuklighet eller leda vid lifvets oro önskade nedlägga sin herdestaf, om
än påfven kunde åt vissa personer uppdraga att pröfva ansökningen
och mottaga afsägelsen. Fullt tydligt framträder ej förhållandet i en
AÅlexander III:s bulla utan år, i hvilken han säger det vara till honom
1 Reuterdahl, Svenska kyrkans historia, del 3, 2, s. 9 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
