Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOHERDAR. 163
Presterne nämndes vanligen endast med dopnamnet: ’herr Jon’ är
således en prest med namnet Johan. Annars var det under medeltiden
sed att till dopnamnet foga fadrens namn i genitiv-form. Att man
underlät detta i fråga om presterne berodde måhända på det lifliga
intryck man fått af kyrkans sträfvan att rycka presterne ut ur det på
slägtskap grundade sambandet med lekmännen.
I en handskrift rörande förhållanden i Linköpings stift meddelas
följande formulär för den ed, en kyrkoherde hade att aflägga.
»Jlag N ’curatus pastoralis’ för N kyrka svär och lofvar, att jag
skall vara Eder, min herre biskopen i Linköping, trogen och hörsam.
Jag skall hvarken direkt eller indirekt vara med i råd, när något
handlas mot eder kyrka eller kapitlets frihet, men om jag finner något
göras mot dem, skall jag hindra det efter min yttersta förmåga, och
jag skall lägga mig all flit om att sådant så fort som möjligt kommer
till eder kännedom. Jag skall lägga mig all vinn om att försvara min
kyrkas och prestbordets gods, och aldrig skall jag utan eder vetskap
och tillåtelse öfvergifva Linköpings stift eller min kyrka. Min kyrkas
och prestbordets inventarier och öfriga lösören skall jag aldrig på något
sätt förskingra, utan tvärtom, så vidt jag förmår, öka. Jag skall aldrig,
till kyrkans och presterskapets skam, hålla en offentlig frilla. Så hjelpe
mig Gud och Hans heliga evangelium.»
Edens formulering är mera hierarkisk och verldslig än kristen och
presterlig.
Huru tillsattes kyrkoherdarne?
Vestgötalagen förutsätter val af församlingen. Den äldre lagen
(kyrkobalken kap. 11) säger helt enkelt, att om meningarna äro
skiljaktiga, afgör flertalet. 1 Den senare lagen tillägger (kyrkobalken
kap. 21): biskopen gifve kyrkan, när tre veckor äro ute. Alltså hade
biskopen endast att stadfästa valet — naturligtvis under förutsättning
att den valde var kompetent att öfvertaga vården om en församling. 2
Här talas om en, som, derest han hade enhällig kallelse eller
åtminstone majoritet, skulle af biskopen nämnas. Östgötalagen (kyrkobalken
kap. 4) gifver biskopen större rättighet: bönderne skulle sätta upp tre
kandidater, bland dem valde biskopen den han ville. Upplandslagen
(kyrkobalken kap. 5) talar först om enhälligt val; socknemännen skulle
fara med den valde till biskopen, som skulle granska hans kunskap
och vigelsebref. Uttrycket är kortfattadt, men det måste anses inne-
1 Uppgiften förefaller i hennes lakoniska form så godt som obegriplig, men
jämförelsen med den yngre lagen m. m. gör det klart, hvarom frågan gäller.
Lundqvist har i ofvan anförda arbete gifvit en oriktig’ tolkning af den senare
lagens stadgande: »Om församlingen ej inom tre veckor begagnat sig af sin
rått, tillfölle denne biskopen.» Orden i lagen lyda: »Skil sokn um præst,
rathe the sum flere æra ok biskuper gifvi kirkyu tha ute æra thre vikur.»
Detta kan svårligen få någon annan tolkning än den af mig här ofvan gifna.
Att valet icke kunde blifva giltigt utan biskopens godkännande må väl anses
helt naturligt.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
