Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOHERDAR. 165
svårigheter synas vara från biskopens sida gjorda år 1317. 1 Mera
betecknande för påfvestolens uppfattning är en bulla af år 1317, i
hvilken förbjudes lekmän att taga befattning med tillsättning af
presttjenster — detta strider fullkomligt mot den gamla svenska
uppfattningen, men bullor äro ett, tillämpningen ett annat. De påfliga
föreskrifterna kunde och måste betyda ganska mycket för tillsättandet af
kyrkans högre dignitärer, såsom biskoparne, men rörande mindre
förhållanden, såsom tillsättande af kyrkoherdar, behöfde bullorna icke
hafva samma genomgripande betydelse. Vigtigare är den rättighet, som
år 1353 lemnas biskopen i Åbo att gifva lediga gäll åt hvem han ville
utom tio regala. Då påfven i vissa fall tillvällade sig provisionsrätt,
sökte biskoparne följa hans exempel och gjorde anspråk på rätt att
tillsätta alla de pastorat, hvilka genom en kyrkoherdes afsägelse hade
blifvit lediga. 2 Församlingarnas indragande under kyrkliga beneficier
torde ock hafva verkat i hög grad störande på församlingarnas urgamle
valrätt. Men att denne åtminstone icke helt hade blifvit upphäfd
framgår, bland annat, af en handling af år 1410.
Denna vigtiga fråga kan svårligen, på grund af brist på
urkunder, på ett afgörande sätt lösas, men så mycket är tydligt att
förhållandena under medeltidens förlopp i detta afseende blefvo ganska
brokiga: intrång på församlingens valrätt hafva uppenbarligen icke
fattats.
Huru ett pastorat söktes under medeltiden, är icke bekant.
Förhållandet mellan kyrkoherden och hans församling torde i det hela
hafva gestaltat sig ganska patriarkaliskt. Genom sin förbindelse med det
himmelska, som var så mycket för mera än det jordiska, intog presten
en upphöjd ställning i menighetens ögon, men eljes torde han i många
fall icke hafva skilt sig synnerligen mycket från bondehopen. I en
stadge för Linköpings stift utan uppgifvet datum 3 heter det, att ingen
prest skall få en kyrka, derest han icke känner trons artiklar, Guds
bud och barmhertighetens gerningar, att presterne skola se till, att de
kunna fromt och tydligt läsa de kanoniska tiderna, vår frus tider och
de sju psalmerne, att presterne skola undervisa folket i den sanna
1 År 1317 vidimerade abboten i Roma, dominikanerpriorn och
franciskanergardianen i Visby en bulla af den 23 mars 1295, hvilken föreskref
undersökning rörande Linköpingsbiskopens vägran att godkänna en för honom anmäld
nyvald kyrkoherde i jungfru Marias kyrka i Visby. Hade biskopens vägran
berott på den föreslagne personens olämplighet, hade icke bullan behöft åter
bringas fram genom vidimationen af år 1317. Här torde ett principielt
motstånd från biskopens sida hafva förelegat. Att märka är att i bullan kallas
sockenborne d. v. s. Tyskarne i Visby kyrkans ’sanne patroner’. Redan detta
angifver, att här föreligger ett undantagsfall.
Påfvarne lade sig också i tillsättande af pastoraten i Sverige. Clemens VI
föreskref år 1348, att tre svenske prester skulle erhålla första lediga pastorat
i deras olika stift (DS nr 4333).
3 Tryckt i Reuterdahl, Statuta synodalia, s. 82 f.
to
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
