Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 STORMÄNNENS KAPELLANER.
tron och Guds bud och gode seder, och om de äro okunnige, må de
lära sig. Reformationens män hade mycket att förtälja om det lägre
katolska presterskapets okunnighet. Som vi se, var denna ett gammalt
ondt. Den undervisning som gafs var för öfrigt af diktatorisk natur;
i samme stadge heter det: »det är för alle lekmän förbudet att
disputera om tron eller trons artiklar».
För kyrkan var det mindre behagligt, att stormännen önskade få
sine egne prester, stormännens kapellaner. I ett slott eller i allmänhet
en förnämligare bostad för en storman anlade man gerna, med
anledning af tidens religiösa uppfattning, som kräfde andakts utöfvande på
helgadt ställe, ett kapell. Men för utöfvande af andakt, med hvad
dertill hörde, kräfdes ock en prest. Men denne prest ansågs, kanske icke
utan skäl, komma i ett visst beroende förhållande till sin verldslige
hufvudman, hvilket ju var betänkligt. I biskop Peters i Linköping
(1339—1351) redan anförde stadge heter det, att hvar prest, nyligen
vigd eller framdeles vigd, varnas för förste, andre och tredje gången
på det mest bestämda sätt att gifva hyllning åt lekman, af hvilket
stånd, utmärkthet och vilkor han än vore, med undantag för konungen
och drottningen, eller att åt sådan egna daglig tjenst utan biskopens
särskilda tillåtelse. Flere urkunder tala ock om att stormän anhållit
om rättighet att hos sig anställa en kapellan. Af desse kapellaner
kräfdes en särskild ed. I en urkund rörande Linköpings stift 1 är
intaget edsformuläret för riddares och ädlingars kapellaner — antagligen
togs samme ed af konungens och drottningens kapellaner. Eden har
följande lydelse:
»lag N blifvande kapellan [hos] N svär och lofvar att åt Eder,
min nuvarande herre [biskop] bevara en rätt lydnad och den trohet
mot kyrkan, som jag lofvat, när jag ordinerades till prest, och att jag
i denna tjenst [hon kallas servitus, träldom] icke skall försumma boken
med de kanoniska tiderna. Jag skall bära den föreskrifna drägten
och tonsuren. Om morgonen utan dispensation, men ej efter
middagen (klockan 12), skall jag sjunga messan, men icke på något
profant ställe eller på ett ställe, som är belagdt med interdikt, eller inför
en person, som är exkommunicerad eller utesluten, ej heller skall jag
inlåta mig på att gifva en sådan person absolution utan Edert
särskilda uppdrag, ej heller skall jag gifva nattvarden åt någon, som
är skild från den heliga kommunionen, utan kyrkoherdens skriftliga
medgifvande. Så hjelpe mig Gud och Hans heliga evangelium.»
Bifogade äro några på svenska skrifna bestämmelser, hvilka i
hufvudsak upprepa hvad eden innehåller, men med de ganska
betecknande tilläggen, att kapellanerne ej skola för några förbrytelser blifva
1 Reuterdahl, Statuta synodalia, s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
