Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 KYRKANS BYGGANDE.
afläsa dennas historia. Regeln är naturligtvis, att den äldste delen
ligger i öster och att hvar del åt vester är yngre än den närmast
föreliggande. Mot antagandet af denne regel tala sådane kyrkobyggnader,
hvilkes yngste del rent af ligger i öster. Afvikelsen är dock endast
skenbar, hon beror helt enkelt derpå, att man under tidernas lopp
fann den äldste delen af kyrkan vara för liten i förhållande till krafven
af den småningom rikligare vordna gudstjensten. Ett godt exempel
härpå hafva vi i Linköpings domkyrka. Tvärskeppet är temligen
tidigt romanskt, den närmaste delen af långhuset är yngre, men äfven
denne del är uppförd under romansk tid — jag behöfver endast
påminna om den rad af kraftige rundbågar, som förekomma å
yttermurarnes insidor. Långhusets vestligaste Edol är deremot uppförd under
den gotiske konststilens tid. Af de två bröder Nyström, som ledde
restaureringsarbetet inom denna katedral, har jag hört, att de på
gränsen mellan långhusets yngre romanske och gotiske del funnit spår af en
gammal gafvelmur, hvilken hade blifvit rifven, när man under gofisk
tid beslöt sig för att förlänga kyrkan åt vester. Högkoret i denna
katedral är deremot sengotiskt. Det ursprungligen romanska högkoret
blef för litet och oansenligt i förhållande till den småningom förstorade
anläggningen; det blef då rifvet och ersatt med ett nytt.
Vi kunna göra samma iakttagelse i synnerligen rikt mått på
Gotland. Välståndet var der stort under den tidigare medeltiden, ända
in i den senare delen af 1300-talet, och den kyrkliga fromheten visade
sig derföre i en riklig byggnadsverksamhet. Man hade svårt att nöja
sig med det, som en gång hade blifvit bygdt: man ville ständigt
förbättra och förstora. Men de tider kommo, då välståndet icke var
detsamma, och då derföre offervilligheten för kyrkans intressen, hvilken
torde hafva varit lika stor, icke hade tillfälle att gifva sig uttryck i
kyrkornas tillbyggande eller förändrande. Vi se der många
ändringsarbeten, som aldrig blifvit fullbordade. En liten romansk kyrka, hvars
olika delar helt visst från början stodo i proportionerligt förhållande
till hvarandre, började ombyggas. Långhuset och koret byggdes nya
efter mycket större mått än de ursprungliga, men tornet blef aldrig
ombygdt: det ursprungliga tornet står qvar, det förefaller liksom
insjunket i den öfrige store byggnaden. Tornstommens öfverkant lyfter
sig endast obetydligt öfver långhusets takås. I Endre kyrka t. ex.
äro de för den romanske formen karakteristiska kopplade
ljudöppningarna i öster, norr och söder gömda inom långhustaket.
I andra fall måste ombyggnaden upphöra redan efter det det nya
koret hade blifvit uppfördt. Det är uppenbart, att man icke velat
nöja sig med att förstora koret till längd, bredd och höjd. Man ville
ock uppföra långhuset efter mått, som svarade till det nya korets, och
man var derföre betänkt på att bereda utrymme för det blifvande
långhuset. Af sådan orsak refs koret och det nya korets grundlinier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
