Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESKORS. 407
Pilati hus; 2. Simon tvingas att bära korset (275 steg); 3. Jesus
uppmanar Jerusalems döttrar att sörja öfver sig och sina barn (380 steg);
4. Christus torkar sitt anlete å Veronikas duk (500 steg); 5. Christus
bär sitt kors och blir svårligen slagen af Judarne (780 steg); 6.
Christus sjunker af vanmakt till jorden (1,100 steg); 7. här ligger Christus
död inför sin moder. — Eljes var korsfästelsen den sista stationen. 1
Vid korsvägarnes olika stationer förekommo minnesvårdar
uppreste. 2 Detta leder min tanke öfver till andre minnesvårdar, som
förekomma i vår landsbygd, i all synnerhet på Gotland och Öland;
inom båda områdena fanns material, som särdeles lämpade sig för
sådan användning. Desse minnesvårdar bestå af stenkors, högstammiga,
ibland med en cirkel, som ytterligare förenar armarne med stammen.
Korset var inom kristenheten en till andakt manande symbol, men det
är i flere fall visst och i öfriga fall antagligt, att de nu i fråga varande
korsen icke blifvit resta af en sådan allmän anledning som att inbjuda
de fromme till andakt i allmänhet. Dessa kors torde så godt som alla
vara resta till minne af personer, som fått ljuta en våldsam död —
tiderna voro ju fordom onda och våldsgerningar hörde icke till
sällsyntheterna. Äfven i utlandet var det sed att på den plats, der en
person blifvit dödad, till hans minne uppresa ett i sten hugget kors.
Kostnaden för minnesmärkets uppresande drabbade åtminstone i regeln
våldsverkaren.
Sådana kors förekomma, sades nyss, särskildt på Öland och Gotland.
Vi få ingalunda deraf draga den slutsatsen, att mord och dråp under
medeltiden förekommo oftare å dessa öar än på fastlandet. Det var
det lättare bearbetade materialet, kalkstenen, som gifvit anledning till
det större antalet å öarna. Fastlandets granit var besvärligare att
bearbeta, hvadan man torde hafva nöjt sig med att till försoning af
brottet uppsätta ett träkors, hvilket naturligtvis icke kunnat motstå
århundradens förödande inverkningar. 3 I de flesta fall sakna dessa
kors inskrift. När de restes, visste de kringboende mer än väl, hvilkens
minne genom dem skulle bevaras; på kommande slägtens behof af
upplysning tänkte man icke. De öländska korsen förekomma
uteslutande inom öns norre del: ett vid Hallnäs i Persnäs socken, 5 alnar
högt, med fyra genomhuggna hål, ett vida mindre (endast en aln högt)
1 Endast få korsvägar eller kalvarieberg från medeltiden finnas bevarade i
utlandet; de flesta tillhöra 1600-talet eller äro ännu senare. Stationernas antal
har småningom af franciskanerne blifvit faststäldt till fjorton.
2 I närvarande tid finna vi stationerna med skulpterade bilder anordnade utmed
gränserne af en kyrkogård eller målade på väggarna i en kyrka. De
andäktige krypa på sina knän från den ena stationen till den andra.
3 Enstaka stenkors förekomma dock å fastlandet, ehuru aldrig så ansenliga som
de på Gotland och Öland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
