Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 DRÄGT. UTMÄRKELSETECKEN.
ingen prest fick hafva kläderna nodate, utom ärmarna — och detta
måttligt. Jag kan icke för nodatus finna annan öfversättning än
’försedd med knappar’. De äldste knapparne torde hafva bestått af grofve
knutar. Årmarna kunde således få hafva sprund, som knäpptes igen,
men dessa sprund fingo icke vara långa. 1
Tidigt förekommer hos oss förbudet att hafva den presterlige
hvardagsrocken grön, röd eller gul. 2 Men han fick ej heller vara
rugatus, d. v. s. veckad — detta således med afvikelse från seden i
utlandet.
Nils Hermansson föreskref, att den rock, som bars af de högste
andlige — till och med kaniker — skulle vara fotsid (sträcka sig
ad sotulares, till skorna), kyrkoherdars, prebendaters och äfven lägre
presters skulle sluta ett qvarter (palma) från marken. Sådana
föreskrifter kunna synas småaktiga, men de kunna hafva berott derpå, att
presten bar talaren under de kläder, som han begagnade vid
gudstjensten, och det gick ej an att talaren stack fram under dem.
Samme biskop Nils föreskrifver vidare, att presterne icke fingo
hafva hättor med lång snibb eller spetsige skor. De fingo förse talaren
med skinnfoder, men detta fick ej sträcka sig fram nedom tyget. De
fingo ej heller hafva förgyllde tyglar, sadlar och sporrar. 3
Skolgossarne, som undervisades vid kyrkan och hade vissa
skyldigheter vid gudstjensten, skulle rätta sig, hvad kläderna beträffar, efter
de föreskrifter, som voro gifna för presterne.
Klockaren skulle åtminstone vid vissa tillfällen bära röklin, enligt
stadgen för klockaren vid Åbo domkyrka: klockaren skall hafva röklin
i processioner, om han är lärd (har studerat), han skall följa presten,
när han har tjenstförrättning ute i socknen, med röklin, klockarelykta
och handbok.
Åtminstone visse kyrklige embetsmän hade egna utmärkelsetecken.
En urkund af år 1145 omtalar de stafvar (baculi), som kantorerne
skulle bära vid högtidliga tillfällen i Lunds domkyrka.
Ledaren af sången under gudstjensten synes ock hafva burit en
särskildt utmärkt kåpa. År 1346 skänktes till ett kapell, helgadt k.
Erik, en ’kantarækapo’. År 1329 skänktes till högaltaret i Juleta
kloster ’ena cantor kapo’, hvilken i en öfversättning från år 1440
kallas ’una cappa pro cantore chori’.
1 Jfr Du Cange, Glossarium under orden nodatus, nodellus, nodulatus och nodus.
I utlandet förböd man presterne att hafva knappar i skorna.
2 Reuterdahl, Statuta synodalia s. 55,
3 Reuterdahl s. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
