Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEGUDSTJENSTEN. 745
namn var ottesanger, vesperan kallades aptansanger, kompletoriet
natsanger. 1
För att gifva någon föreställning om de olika tidernas gudstjenster
har jag, utan egentligt val, hållit mig till Skara-breviariet, i hvilket
efter det sedvanliga kalendariet kommer en afdelning, som i
originaltrycket kallas Psalterium ordinatum secundum rubricam Scarensem. I
dessa dagliga gudstjenster spelade psaltaren hufvudrollen; derföre
användes benämningen psalterium. Enligt god ordning skulle de 150
psalmerne läsas under loppet af hvar vecka.
Den förste underrubriken lyder matutina, och först angifves, huru
denna firades om söndagarne, med något skiljaktigt formulär för
vinterns och för sommarens söndagar. Jag vill här lemna en
sammandragen redogörelse för matutinan under vintern, för att gifva ett
begrepp om det hela. Rubriken lyder visserligen matutina, men en
jämförelse med det följande visar, att hvad här kommer närmast
tillhörde den förste nokturnen.
Början gjordes med invitatorium, en inbjudning att öfvergå från
nattens hvila till dagens arbete, och huru skulle detta kunna begynnas
lämpligare än genom ett lof till Herren? Detta lydde — jag
återgifver här de latinske texterne på svenska — »låtom oss tillbedja
Herren, som skapat oss». Derefter följde en psalm, hvilken i
breviariet betecknas endast med ordet venite. Det är Davids psalm 95:
»Kommen, låtom oss höja glädjerop till Herren, låtom oss höja jubel
till vår frälsnings klippa» o. s. v. Inbjudningens ord inflätades
emellanåt i den af kören utförde sången. Derefter följde hymnen:
Primo dierum omnium,
quo mundus extat conditus
vel quo resurgens condito
nos morte vincta liberes o. s. v.
i hvilken talas om att uppstiga ur nattens dvala, och att under de
stille timmarne lofsjunga, och bedjes om ett lif rent från smutsande
lustar — onekligen en lämplig hymn vid denna tidiga gudstjenst.
Davids sex förste psalmer föredrogos, efterföljde af ett sÄra vare Gud
Fader» o. s. v. samt inneslutne i en antifon, som i viss mon ansluter
sig till desse psalmer: »Sälle äro de, som hafva sin lust i Din lag,
Herre, sälle äro de, som förtrösta på Dig och tjena Dig i räddhoge,
hör oss mildeligen från Ditt heliga berg, så att Du ej fördömer å Din
vredes dag.» Derefter följde en ny antifon: »Tjenen Herren i
räddhoge och upphöjen Herren med bäfvan» Så föredrogos psalmerne
7—11, åtföljde af »Ära vare Gud» o. s. v. samt tvänne antifoner »Herre,
1 För de två sista uttrycken jfr den hel. Birgittas Uppenbarelser, del 4 s. 118,
uttrycken i den svenska texten sammanställda med dem, som förekomma i
den latinska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
