Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746 TIDEGUDSTJENSTEN.
Du som frälsar dem, som äro rätte till hjertat, Du, hvars namn är
underbart, fria oss från dödens port, ty vi förtrösta på Dig» och »Fräls mig,
Herre min Gud, ty jag hoppas uppå Dig». 1 Så följde psalmerne 12
—15, beledsagade af »Ära vare Gud» samt två antifoner: »Bevara oss
till evig tid, upplys våra ögon att lära känna fridens väg och att
åkalla med fruktan Dig, Herre, som förherrligar alle dem, som frukta
Dig» och »Du Herre, skall bevara och beskydda oss till evig tid».
Den senare antifonen gaf sålunda ett förvissningens svar till den förstes
bön. Efter dem följde en vers, af hvilken endast begynnelseorden äro
angifna, men de tala om natten och de tankar, man under denna hyste,
en antydan om den psalm, hvarmed den andre nokturnen inleddes.
I den andre nokturnen, som följde omedelbart efter den förste,
behöfdes ingen inbjudning, man var redan vaken. Här gjordes början
med ps. 16 och »Åra vare Gud» o. s. v., hvarefter följde två antifoner:
»Förläna oss, Herre, förstånd att prisa Dig, på det vi må befinnas
värdige att uppfyllas af Ditt anletes glädje» och »Du behöfver icke
mitt gods, på Dig hoppas jag, bevara mig, Herre». Så följde ps. 17
med lofvet och de två antifonerne »Sänk ditt öra, Herre, och hör oss,
Du, som frälsar dem, som hoppas uppå Dig» och »Sänk Ditt öra till
mig och hör mina ord». Efter ps. 18 med lofvet följde två antifoner:
»Du, Herre Gud, vår kraft, det sanna ljuset, den eviga frälsningen,
var vår tillflykt i vår hemsökelses dag» och »Herre, mitt fäste och min
tillflykt». Den andre nokturnen afslutades med en vers, som började
med media nocte, midt i natten.
Den tredje nokturnen, hvarmed här menas laudes, var vidlyftigare.
Först förekommo psalmerne 19—21, åtföljde af »Ära vare Gud» o. s. v.
samt de dubble antifonerne:
Omvåänd oss, Herre, genom Din lags vittnesbörd, på det vi, upplyste genom
Dina bud, må renas från våra hemliga synder och från andras.
Det finnes ej ord eller tal, af hvilka deras ljud icke höras.
Hör oss, Herre, å den dag, då vi åkalle Ditt namn.
Herren höre dig på din hemsökelses dag.
Förekom oss, Herre, med himmelsk välsignelse, på det vi, i fröjd öfver Din
kraft och i hopp om Din kärlek, må befinnas värdige att vinna den sälla
odödlighetens utlofvade lön.
Herre, i Din kraft skall konungen fröjdas.
Ett synnerligt Guds förherrligande följer nu, motsvarande namnet
laudes, lof. Det begynner med två verser, hvilkes inledningsord
angifvas med »Upphöjen Herren» och »Hög» och en antifon: »Herren
är iklädd starkhet och har omgjordat sig med kraft. Alleluia, alleluia,
alleluia». Derefter följde icke mindre än fem psalmer utom nummer-
1 Ofta talar den förste antifonen om ’oss’, den andre om ’mig’ — det allmänt
giltiga bragtes sålunda närmare den enskilda menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
