Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROCESSIONER. 789
dem efter sitt godtfinnande, ja, prester af hvilken ställning som helst,
hvilke icke fogade sig efter hans vilja, kastade han i fängelse eller
lät på annat sätt pina.1
En alldeles särskild nöd framkallade vid samma tid särskilda
messor. K. Erik var, såsom vi sett, angelägen att stifta messor, men
äfven mot honom och hans tilltag stiftades sådana. Konungen hade
påtvingat Uppsala kapitel och dermed hela den svenska kyrkan som
erkebiskop Johannes Jerichini. Han hade år 1417 gjort sig omöjlig
och försvann från Uppsala. Ar 1420 företogs en rannsakning rörande
hans beteende, och detta ogillades. Genom påfligt utslag blef han
afsatt år 1422.
Men redan dessförinnan, år 1420, beslöt domkapitlet i Uppsala,
som hade blifvit så illa behandladt af k. Erik — man begagnade
uttrycket förföljelsens storm’ —, att, för att finna hjelp ur detta olidliga
tillstånd, fyra messor skulle hållas, två i domkapitlets namn, två i
kyrkans namn. De skulle hållas omedelbart efter matutinan måndagar,
tisdagar, onsdagar och torsdagar. År 1463 ansåg sig domkapitlet ännu
värre trängdt af k. Kristian I. Då stiftades en ny messa om den hel.
treenigheten.
Andra fall af liknande art förekommo senare, men det må vara
nog med de nu anförda exemplen. I tider af nöd vidtogos ovanliga
åtgärder. Vi hafva här hört om extra messor. Men man kunde ock
vidtaga andra åtgärder.
År 1440 kom till Lule socken i Norrbotten ’på grund af Guds
lönlige domar en stor plåga och död, som var pestilentia’. Folket
trodde, att alle skulle förgås. Då samlades folket i Lule kyrka, föllo
på knäna, upplyfte sina händer och lofvade, att hvar person, man och
qvinna, pilt och pigebarn och legohjon, ung och gammal, närvarande
och efterkommande, skulle gifva Gud och den hel. Enrik till byggning
hvart år en penning. Löftet var gifvet, och tack vare den hel. Eriks
förbön upphörde farsoten. År 1445 underrättades erkebiskopen om detta
löfte.
Till gudstjensten hörde äfven processioner. De utgjorde ett
högtidligt tillägg till gudstjensten och företogos vid vissa tillfällen. Jag talar
ej om den procession, som förekom, när ett barn skulle döpas i funten,
som var uppställd i kyrkans vestre ände, ej heller om sådana af
särskilda förhållanden framkallade processioner, som dem, hvilka omtalas
i det nyss anförda brefvet från k. Erik till biskop Arnold i Strängnäs.
Dessutom måste vi göra en skilnad mellan de processioner, som
företogos för rent kyrkliga ändamål, och sådana, som hade direkt
afseende på lekmannaverldens alldagliga förhållanden. Om dessa senare
1 Jfr Erslev, Erik af Pommern s. 384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
