Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790 PROCESSIONER.
får jag tillfälle att tala i nästa kapitel, som skall sysselsätta sig med
kyrkans förhållande till folket — efter medeltidens språkbruk skulle jag
säga allmogen. Detta uttryck hade ock varit fullt berättigadt, ty hvad
jag i nästa kapitel har att tala om gäller alle delar af lekmannaverlden.
»Processionerna voro en kyrklig ceremoni, som utfördes af
presterskapet och folket, vare sig man gick ut från ett heligt ställe för att
vända dit tillbaka, eller man gick rundt en kyrka i hennes inre eller
utomkring henne eller man gick att besöka någon kyrka. Under alla
dessa processioner sjöngs Guds lof.» När processioner påbödos under
tider af nöd, torde ej endast Guds lof hafva förekommit, utan äfven
syndabekännelse och bön.
I Uppsala-missalet heter det: »På följande dagar böra ordinarie
processioner företagas per circuitum ecclesie, rundt kyrkan», hvilket
uttryck väl torde få anses gälla kringvandringen såväl inom som utom
kyrkan: jul, epiphania, Marias rening, askonsdag, palmsöndagen,
påskdagen, alle söndagar mellan påsk och pingst, dies rogacionum, Christi
himmelsfärd, pingstdagen, Marias himmelsfärd, alla helgons dag, alla
själars dag, kyrkans patroners dag och kyrkans vigningsdag. .
Desse dagar äro väl bekante utom dies rogationum, för hvilke
processionerna voro så betecknande, att desse dagar kallades på svenska
gångdagarne. 1 Desse bönedagar — detta är öfversättningen af det
latinska uttrycket — voro måndagen, tisdagen och onsdagen i femte
veckan efter påsk, med andra ord de tre dagarne närmast före Christi
himmelsfärdsdag. I Missale Upsalense omtalas, att Italien hemsöktes
under påfven Pelagius II:s tid af en öfversvämning så stor, att någon
större ej hade funnits sedan Noaks tid. Rom blef i hög grad
hemsökt: Tiberns vatten steg öfver stadens murar, en massa ormar
uppenbarade sig, äfvensom en drake af underbar storlek, som passerade
genom staden ned till hafvet. Öfversvämningen följdes af en pest.
Påfven sjelf omkom († 590 i januari). Hans efterträdare, Gregorius I,
påböd då en fasta förenad med en procession, som kallades litania
maior och skulle efteråt i den romerska kyrkan förekomma den 25
april. Under liknande omständigheter föreskref biskop Mamertus i
Vienne (sydöstra Frankrike) år 474 en tre dagars fasta med
processioner (litania minor) — mindre derföre att hon var införd, ej af påfven,
utan af en biskop —, och detta gaf upphof till dies rogationum. I
Sverige firade man båda festerne, och de mamertanske gångdagarne
kallades med ett gemensamt namn lille gångdagar. I Stockholm gick
processionen omkring inne i staden och öfver båda malmarne, d. v. s.
Norr- och Södermalm. 2 Enligt Dijkman (s. 134) hafva gångdagarne
fått sitt namn deraf, att våre förfäder då gått kring om sine åkrar
1 I den angelsaksiska kyrkan fanns ett motsvarande uttryck, men något dylikt
förekom icke i Tyskland.
2 Skråordningar s. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
