Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792 PREDIKAN.
En procession af egendomlig art omtalas i ett bref af år 1444.
Erkebiskop Nils i Uppsala utlofvar i detta 14 dagars aflat åt dem, som
efter gjord bikt af fromt begär gå kring Eka gård i Uppland en gång
och efter vandringen till åminnelse af Christi fem sår knäböjande läsa
fem pater noster och fem ave Maria. Eka egdes under åren 1411—
1434 af väpnaren Greger Magnusson och testamenterades af hans enka
Jutta Valdemarsdotter till Uppsala domkyrka, hvilken egde det till
år 1453.1 Det är uppenbarligen domkyrkans eganderätt till gården,
som framkallade erkebiskopens bref om procession och aflat — ett
tillvägagående, som onekligen bör kallas egendomligt.
Jag har i det katolska utlandet sett kyrkliga processioner, som
onekligen, med deras kors och baner och presterlige skrudar och med
de sjungna bönerna och lofvet, hafva en högtidlig pregel. För dem,
hvilke togo del i denna yttring af gudstjensten, som låg utom det
vanliga, var deltagandet en förtjenst, som skattades högt.
Vi öfvergå nu till den predikan, som regelbundet förekom inom
vår medeltidskyrka.
Predikan, d. v. s. en undervisande framställning, förekom redan i
den fornkristna kyrkan. Under inflytande af den klassiska talekonsten
utbildade sig en formfulländad kristen predikan från det fjerde till
midten af det femte århundradet. Till de store predikanterne under
den tiden hörde Eusebius af Cæsarea († 340), Gregorius af Nyssa (död
efter år 394), Gregorius af Nazianz (död omkr. år 390) och framför
alle Johannes Chrysostomus († 407) — desse tillhörde den grekiska
kyrkan — samt Hilarius af Poitiers (död omkr. 366), Zeno af Verona
(död omkr. år 380), Ambrosius af Milano († 397), Augustinus († 430),
Leo I i Rom († 461). Men efter denne glansperiod kom en tid i
Södern, då mindre omsorg egnades åt predikan, och denne räckte till
in i 1100-talet. Inom de germanska områdena förekommo allraförst
missionärernes predikningar inom de land, hvilkas folk de skulle
omvända till den kristna tron. Karl den store ifrade för predikningars
hållande. Den vid universiteten utbildade skolastiken gaf åt
predikoverksamheten en ny riktning (under 1000- och 1100-talen). I följd af
den kraftiga rörelse inom Vesterlandet, som gaf sig ett mäktigt uttryck
i korstågen, började en predikan utanför kyrkans murar. Under
1100-talet griper den mystiska riktningen inom kyrkan in på predikningens
område och vann inom detta större genklang än den predikan, som
hölls i skolastisk ande — denna sistnämnda var alltför spetsfundig
och utöfvade ingen inverkan på fantasien. Den främste predikanten
inom denna riktning var Bernhard af Clairvaux († 1153).
1 Styffe, Skandinavien under unionstiden s. 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
