Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKAN. 793
Ansatserne voro således mångahanda. Predikan i skolastisk ande
fortgick under 1200-talet och till midten af det följande århundradet.
I början af 1200-talet kom den folkliga, vida vigtigare predikan till
heder, tack vare dominikaner och franciskaner. Deras verksamhet
försiggick utom kyrkorna. Inne i dessa stod då predikareverksamheten
lågt. Vid sidan häraf verkade mystikernes predikan, som, med
förbiseende af helgonfester, gick ut på framhållande af själens mystiska
förhållande till Gud. Detta var det allt uppslukande, den heliga
historiens tilldragelser tolkades allegoriskt. »Denna predikan gällde
mera Christus i oss än Christus för oss» Vi veta, att den hel.
Birgitta stod denna inom Tyskland utvecklade mystiska rörelse ganska
nära.
Svenska Fornskriftsällskapet har utgifvit tre Svenska
medeltidspostillor från 1400-talet. För att gifva ett begrepp om innehållet och
arten af den tidens predikningar återgifver jag här en predikan, skrifven
för andre söndagen i fastan. Evangeliet för denne dag talar om Jesu
besök i Tyrus’ och Sidons landsändar, då den kananeiska qvinnan kom
till Honom och genom sin tros kraft vann hjelp. Predikan lyder
sålunda: 1
Den helige evangelisten Matheus beskrifver i hvad lästes i messan i dag
följande. Vår Herre Jesus Christus gick en gång in i två små landskap, som heta
Tyrus och Sidon. Der kom till Honom gångande en qvinna, utländsk och
främmande, från det landskapet, som Judarne höllo för hedningar, sjelfve voro de
framföre det. Samma qvinna ropade med hög röst till vår Herre Jesus och sade så: »O
Du konung Davids son, miskunda mig och förbarma Dig öfver mig, förty min dotter
är hårdeligen krank och bedröfvas storligen af djefvulen.» Vår Herre Jesus
Christus gick fram sin väg, som om Han icke hade hört henne, och ville icke svara
henne ett ord, då gingo fram till Honom apostlarne, vår Herres Jesu Christi
kännesvenner, och sade: »Skilj henne från oss med någon ände, förty hon ropar högeligen
efter oss.» Vår Herre Jesus Christus svarade dem och sade: »Jag är sänd hit till
jorderiket af min Fader i himmelriket, ej till annat folk än till dem, som äro
förtappade af Israels folk, hvilke tillhöra Gud efter Mose lag.» Samma qvinna gick
åter fram för vår Herre Jesus Christus och föll å sina knän och sade: »Käre Herre,
hjelp mig och fräls min dotter.» Vår Herre svarade henne och sade: »Det är ej
godt eller nytteligt att taga det enda brödet, som barnen skola äta — hvilka voro
Judarne — och kasta det ut för hundarne — som äro hedningarne. Då svarade
qvinnan och sade: »O Herre, så är sannt. Om än hundarne ej äro värdige att få
barnens bröd, då äta allikaväl hvalparne af de smulorna, som falla från deras
herres bord.» Då såg vår Herre hennes ödmjuka tro, ty hon var liknad med
hundarne och hon liknade sig sjelf vid hvalparne. 2 Och då sade vår Herre till henne:
»O, qvinna, din tro och ditt hopp till mig äro stora, ty varde dig din bön efter din
egen vilja.» Och genast i den samma stunden vard hennes dotter helbregda och
skild från djefvulen.
I denna heliga läsning äro många ting att märka. Först denna qvinna, som
klagade sin dotters nöd och vånda, hvilken djefvulen bedröfvade och pinte. Med
1 Den egendomliga syntaktiska anordningen i denna predikan är icke min, utan
originalets.
2 Denne nyans förekommer icke i vår bibelöfversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
