Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794 PREDIKAN.
denna qvinna skola vi förstå hvar en syndig menniska, som vet sin själ vara allt
för mycket stadd i djefvulens våld, för dödliga synders skuld. Och då är själen
rådligt att göra som denna qvinnan gjorde, att fly stadligen och trösteligen till vår
Herre Jesus Christus, förty Han är hjelparen och hugsvalaren för alle dem, som äro
nödstadde, såsom David säger om sig sjelf till vår Herre: »O Herre Gud, Din
hugsvalelse gladde min själ, efter det mig stor sorg gick uppå i mitt hjerta.» Deraf vard
denna saliga (=usla) qvinna njutande för fem dygders skull, som hon hade, som först
var stadig tro och rättfärdighet, förty hon lät sig till ingen annan, hvarken till
runokarlar eller trollkarlar, för att bedja hjelp åt sin dotter, i hvilken djefvulen var,
utan hon bad till vår Herre Jesus Christus, som hon trodde vara mäktig att
fördrifva djefvulen och hans våld. Så tillhör ock hvar kristen menniska att bedja till
vår Herre Jesus Christus med en stadig tro, densamma som hon lofvade att hålla,
då hon vidtog kristendomen och döpelsen, hvilken tro vår Herres Jesu Christi apostlar
gjorde i tolf stycken. Hvar kristen menniska tillbör att läsa credo, Gud till heder
och sin själ till gagn, hvilken tro är så lydande uppå vårt mål:
Jag tror å Gud Fader allsmäktig, himmels och jords skapare, och uppå Jesus
Christus, hans ende Son, vår Herre, hvilken är aflad af den Helige ande, född af
jungfru Maria, pint under Poncii Pilati våld, korsfäst, död och jordad och for ned
till helvete, tredje dagen stod han upp af de döde och for upp till himmeln. Han
sitter å Gud Fader allsmäktigs högra hand, dädan är Han komma skolande att
döma både lefvande och döde. Jag tror å den Helge And och å den helga kyrka
och å helge mäns samqvämd [samlif] och å syndernas förlåtelse, lekamens
uppståndelse och everdeligt lif. Amen.
Utan dessa tolf stycken 1 af den heliga tron har ingen menniska stadighet eller
något, som är värdigt inför Gud, i några sina goda gerningar i Guds tjenst, såsom
den hel. Gregorius säger: »Rättfärdig Guds tro är vedergängelse af den heliga
Trefaldighet, Gud Fader och Sonen och den Helge ande, som stadig grundval till allt
kristendomens renliga lefverne.» Förty i tron skola vi räkna oss till lön i
himmelriket hvad vi ej kunna få eller begripa med våra lekamliga ögon här i jorderiket.
Så säger ock framdeles den hel. Gregorius: »Menniskan får liten lön för sin tro,
utan hon hafver goda gerningar med tron och det som hon kan med sina vissa skäl
utröna och begripa.»
Den andra dygden, som denna qvinna hade, det var hennes barmhertighet, i
det hon bad så stadeligen och innerligen för sin dotter, likavisst som om hon sjelf
hade tålt denna pinan. Och denna dygden, som är barmhertigheten öfver sin
jämnkristen, tillhör hvar kristen menniska att hafva, om hon vill bönhörd varda med
vår Herre. Förty att den, som i hjertat är miskundsam, det räknas för honom för
en stor dygdelig gerning framför några andra gerningar. Som den hel. Gregorius
skrifver om, så sägande: »Större och värdigare lön för menniskor till himmelrikets
lön är att vara varkunsamma i hjertat än att gifva allmosa med handen.» Förty
att den som i hjertat är miskundsam, han gifver af sitt eget, men den som gifver
allmosa, han gifver af lån från andra.
Den tredje dygden, som denna qvinna hade, var beskedlighet, i ty hon ej var
öfverdjerf att trösta på någon sin förskyllan, utan hon bad apostlarne bedja för
sig. Så tillbör hvar kristen menniska, som må tigga Guds nåd och miskund, att
fly innerligen till helge mäns bön, som är först jungfru Marias och flere Guds helge
mäns, som äro i himmelriket, hedrande dem med sin ödmjuka tjenst. Så skrifves i
den hel. Birgittas bok, i flere samtal, som vår Herre Jesus talade med den hel.
Birgitta, om hon visste, för hvars skuld hon hade den nåden, att henne skulle tes
framför alla andra så stor uppenbarhet af himmelrikets ära. Då svarade hon och
1 De ansågos fördelade på de tolf apostlarne, såsom ock förekommer i våra
kyrkomålningar från medeltidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
