Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80oO RINGNING.
Ringningen spelade en ganska stor roll vid den katolka
gudstjensten.
Ringning eller ljud åstadkommet på annat sätt förekom redan
under antiken, för att tillkännagifva dagens stunder eller vigtiga
tilldragelser. Äfven under medeltiden. ringdes för verldsliga ändamål,
t. ex. i och ur vård, vid nattens och dagens inbrott, för att angifva
hvilans tid, under hvilken elden skulle vara släckt, och dagens arbete.
Hade rådhuset en klocka, användes väl denna dertill, liksom för
tillkännagifvande af eldsvådor. Var icke rådhuset försedt med en yttre
klocka, torde dessa ringningar hafva utförts från kyrkans torn eller
stapel. På landet hade, enligt Östgötalagen, enhvar, som upptäckt en
eldsvåda, rättighet att klämta i kyrkans klocka. Samme rätt tillkom
den, som infann sig vid kyrkan för att kalla prest och klockare till
någon förrättning, men ej fann dem hemma hos sig. Klämtningen för
det ena och det andra fallet torde hafva varit olika, ty eljes kunde
missförstånd lätt uppstå.
I öfrigt var det klockaren ensam, som hade att sköta om
ringningen med kyrkans klocka eller klockor. Små landskyrkor torde i
början fått nöja sig med en klocka, större kyrkor hade flere, åtminstone
tre, hvilka allt efter deras särskilda bestämmelse hade olika namn.
I den förut åberopade stadgen för klockaren i Åbo domkyrka
omtalas ganska mycken ringning, hvilken måste hafva gjort för
klockaren hans tjenst rätt tung. Dessvärre äro föreskrifterna ganska
otydliga för oss, ehuru de antagligen voro fullt klara för dem, som voro
inne i förhållandena.
Han skall kläppa (klämta) till Vår frus lof om morgonen, då det
slår 3, och sedan ringa två gånger till dagmessan med den klocka,
som dertill hör, derefter med sockenklockan en gång, och tredje gången
med dagmessoklockan och så en andre gång med den mindre klockan
och derefter samman med båda klockorna till ottesången, då det slår
5. Till den hel. Mikaels dag, d. v. s. från denne dag, under den
mörka årstiden, skulle han ringa förste gång, andre gång och samman
till ottesång och sedan ej ringa, utan klämta tre gånger intill
dagmessan, förr än dagen kan tydligen märkas. När det slår 6, skulle
han ringa tre gånger till primmessan med primklockan och dröja så
länge mellan hvar ringning, att man kunde hinna läsa ett ave Maria.
Till de olika gudstjensterna ringdes det. Olika helgdagar kräfde
olika ringning. Att lemna en fullständig redogörelse för alla dessa
ringningar är med våra urkundskällor ogörligt och skulle för öfrigt
här kräfva ett onödigt stort utrymme.
Om aftonen lästes en bön till jungfru Maria, som börjades med
ordet angelus och i hvilken ave Maria upprepades tre gånger. När
den bönen lästes, ringdes i en klocka, så att alle i närheten boende
skulle påminnas om bönen. Hvar de än befunno sig, t. ex. ute på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
