Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSKILDES GUDSTJENST. VALLFÄRDER. 8O1
åkern, lade de från sig sitt arbete, böjde hufvudet och knäppte
händerna och läste åtminstone ett ave Maria. Redan under 1300-talet
utfärdades ett påfligt påbud, att denna bön skulle hållas morgon,
middag och qväll, och åtföljdes väl bönen af ringning. Huruvida de två
tidigare ringningarna upptogos i den svenska kyrkan, vet jag icke —
jfr dock ringningen i Åbo domkyrka kl. 3 om morgonen.
Aftonringningen kallades angelus eller ave Maria och har gifvit upphof till
den ännu på landsbygden brukliga helgmålsringningen, ehuru
denna nu, åtminstone i regeln, icke förekommer annat än på lördagens
afton.
Att all ringning upphörde å klockonsdagen, för att åter upptagas
å påskdagen, är redan omtaladt.
All denna ringning, all den här förut beskrifna gudstjensten
upphörde, när ett land belados med interdikt. Den enskilde uteslöts från
deltagande i gudstjensten genom bannlysning. Om en bannlyst
inträdde i kyrkan under gudstjenst och upptäcktes, måste gudstjensten
afbrytas. Som detta närmast gäller den enskildes och folkets
förhållande till kyrkan, återkommer jag härtill i nästa kapitel.
Biskoparne egde slott och anlade i eller vid dem kapell. Ett
enda sådant finnes i Sverige bevaradt, på Arnön i Uppland, hvilket
dessvärre nu användes för profant ändamål, nämligen som tvättstuga.
När biskopen vistades på slottet, måste gudstjenst hållas. I ett bref
af år 1466 talar erkebiskop Jöns Bengtsson om en prebendatus i kapellet
i Stäkets slott, som fyra gånger i veckan skulle hålla gudstjenst för
erkebiskopens och hans efterträdares själar.
Konungen och drottningen och visse i detta afseende genom kyrklig
myndighet privilegierade verldslige stormän hade egne kapellaner (jfr
s. 166). De voro icke gerna sedde af kyrkans mäktige, af anledning
som tidigare blifvit omtalad. I den ed, som en sådan kapellan måste
aflägga till stiftets biskop, förband han sig till att iakttaga
tidegudstjensten, att aldrig sjunga messan efter kl. 12 på middagen, att aldrig
fira gudstjenst på profant ställe eller under interdikt eller inför en
bannlyst person.
Äfven under resor kunde privilegierade personer låta för sig
förrätta gudstjenst.
Till guastjensten få vi ock räkna de vallfärder eller pilgrimsfärder,
som voro mycket vanliga under medeltiden. Ordet pilgrim är en
förvrängning af det latinska peregrinus, främling, utländing. För orter,
Hildebrand, Stveriges medeltid 3. 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
