Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE KAPITLET.
Kyrkan och folket.
Innehåll: Presten särskildt skyddad. — Celibatet. — Kyrkan blef medelpunkt. —
De sju sakramenten: Dopet, konfirmationen, nattvarden, sista smörjelsen,
presternes vigning, äktenskapet, bot. — Aflat. — Döden. — Kyrkan försvarsverk.
— Asylrätt. — Fridstider. — Förbud mot arbete. — Fastor. — Kyrklig
välsignelse af verldsliga ting och förhållanden. — Afgifter till presterskapet. —
Fromma stiftelser. — Undervisning. — Bann och interdikt.
(WA led kristendomen infördes ett nytt
element i Sverige, en ny tro, en med
denna tro i närmaste sammanhang
stående sed — den nya tron kallades
i Norden ofta den nye seden — och
ett presterskap. Den nye seden stod
i en icke ringa mon gent emot den
gamle, under århundraden utbildade
seden. Det gällde att så vidt görligt
var smälta dem samman, hvarvid ett
och annat af den gamle seden måste uppgifvas. Allt kunde dock icke
i hast blifva kristnadt, mycket från den hedna tiden stannade qvar,
rester deraf hafva i stillhet fortlefvat ända in till vår tid. Till den
nye seden hörde kyrkorna med deras gudstjenst. Man synes, hvad tron
på gudarne beträffar, mot den hedna tidens slut hafva varit ganska
liberal — andres gud kunde möjligen vara lika god som de gamle
egne gudarne. Kraftprof måste anställas. Den starkare afgick med
segern. Men det visade sig snart, att här var icke fråga om att
upptaga en ny gud vid sidan af de gamle. Här gällde det ett val:
antingen de gamle eller den nye. Valet utföll till förmon för den nye.
Jag behöfver ej här göra en framställning rörande de omständigheter
och de krafter, som härvid vordo de bestämmande.
Af stor vigt var i den nye seden presterskapet. Våre hedne
fäder kände icke till ett särskildt prestestånd. Hvar man offrade för
Om begynnelsebokstafven jfr del I, s. 472.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
