Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTERNE. CELIBATET. 813
sig, visse män hade, på grund af särskild ställning, en större roll att
spela med afseende på gudstjensten, men de voro icke prester. Nu
voro emellertid prester inkomne i landet, hvilke skulle uteslutande
egna sig åt gudstjensten och åt hvad till denna hörde. Först kommo
missionärerne, af främmande börd, och redan derigenom skilde från
allmogen. Men den svenska kyrkan kunde icke i längden uppehållas
af främlingar. Inhemske ynglingar uppfostrades till att blifva kyrkans
tjenare, inhemske män åtogo sig sådan tjenst. Det var icke längre
främlingskapet, som gjorde någon skilnad. Men skilnaden stod qvar.
Det var ett nytt stånd, som på detta sätt infördes. Det svenska folket
var icke längre ett helt, nu var uttrycket allmogen, d. v. s. all mogen,
allt folket, ej längre ett korrekt uttryck. Man talade numera om
klerkeriet och allmogen, men då var ju icke allmogen allt folket. En
nyskapning var börjad. Ståndsskilnaden uppkom, och presterskapets
privilegierade ställning har utan tvifvel utöfvat ett mäktigt inflytande
på den följande utsöndringen af olika stånd.
När i den äldre Vestgötalagen talas om mandråp, göres i kap 5
skilnad mellan olika kategorier med olika straffpåföljd för dråpet:
vestgötsk man, innan konungsrikes man, men ej Vestgöte, Dansk och
Norrman, Söderman eller engelsk man. Med afseende på de två sista
kategorierna heter det: »Dräper någon en utländsk man, må han ej
frid fly ur sitt land och i hans ätt.» Men omedelbart derefter följer
bestämmelsen: »Dräper någon en utländsk prest, böte så mycket som
för en härländsk man», d. v. s. vestgötsk man. Den utländske presten
intog således en undantagsställning. Derefter tillägges: »Prest skall
vara i bondelagen», d. v. s. presten skall åtnjuta samma förmon som
en vestgötsk bonde, det förnämligaste lagen kände utom konungen.
Detta var visserligen ett bevis af aktning, men innebär icke något
vittnesbörd om prestens särskiljande från folket i allmänhet.
Om ett sådant särskiljande var emellertid kyrkan ytterst angelägen.
Presten skulle hållas isolerad, hafva så få slägtförbindelser som möjligt
— från de band, som uppstodo genom födseln, kunde han naturligtvis
icke frigöras -, men några nya slägtskapsband fick han icke knyta.
Kyrkan föreskref celibatet. 1
Den romerska kyrkan stadgade följande. En gift man kunde icke
blifva subdiakon eller erhålla en högre plats inom kyrkan, såvida han
icke skilde sig från sin hustru, hvilken skulle gå in i ett kloster eller,
derest hon var äldre, aflägga ett kyskhetslöfte. Den, som var gift för
andre gången eller hade äktat en enka eller en qvinna, som fallit,
fick icke vigas till prest. Subdiakoner och de, som hade högre
värdigheter inom kyrkan, fingo icke under något förhållande ingå äktenskap.
De skäl, som den romerska kyrkan anfört för celibatet, äro följande.
1 Jfr von Schulte, Der Cölibatszwang (1876).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
