Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818 SAKRAMENTEN: DOPET.
prest tillkallas, han skall bo å kyrkbolet. Barnet skall primsignas
utanför kyrkodörren. Sedan skall funten vigas, presten döpa barnet,
gudfadern hålla, gudmodern säga namnet, presten skall bjuda, huru
länge fader och moder skola vårda barnet» Påbudet att föräldrarne
skulle skaffa, bland annat, vatten förefaller egendomligt — det är ock
uteslutet i den yngre redaktionen —, ty dels var det opraktiskt att
föra vatten med sig en kanske lång väg, dels ingick det icke i kyrkans
sed att för förrättande af en så helig akt som dopet nöja sig med
hvad vatten som helst.
Dopet skulle alltid förrättas i kyrkan och i funten, som under
medeltiden var uppställd i närheten af långhusets port. Man ser ännu
i en och annan gotländsk kyrka längst åt vester i långhuset den store
runde grundsten, å hvilken funten ursprungligen stått. Men innan
man fick bära barnet in i kyrkan, skulle det utanför densamma
primsignas, d. v. s. förses med det första tecknet. 1 Presten lade handen
på barnets hufvud, blåste derpå, för att låta djefvulen lemna plats åt
den Helige ande, gjorde korstecken öfver barnet och bad öfver det.
Han uttalade derefter en besvärjelse öfver saltet, åtföljd af bön, och
stoppade ett saltkorn i barnets mun — vishetens salt kallade han det —,
han läste flere böner och besvor djefvulen att försvinna, så lästes Fader
vår och tron. Presten fattade derefter barnets hand med orden: »Jag
gifver dig vår Herres Jesu tecken i din högra hand» o. s. v., hvarefter
han tog spott 2 på sitt finger och berörde dermed barnets öron och
näsa — öronen, på det barnet måtte lyssna till evangeliet, näsan, på
det barnet måtte förnimma evangeliets ljuflighet.
Nu följde den egentlige kyrklige akten. Man trädde in genom
kyrkodörren och gick i procession, företrädd af ljusbärare, till funten,
i hvilken dopet skulle förrättas. Ljus brunno vid funten, de s. k.
funt- eller kristningaljusen. Dophandlingen innehöll nämnandet af det
namn, till hvilket barnet skulle döpas, faddrarnes afsvärjande, å
barnets vägnar, af djefvulen, samt sjelfva dopet, det trefaldiga
neddoppandet i funten, under hvilket sakramentsorden uttalades: »I namn
Fadrens (första neddoppningen), Sonens (andra neddoppningen) och
den Helige andes (tredje neddoppningen).»
Efter sjelfva dopet följde slutakten, som var delad i fem moment.
Det första, fridskyssen, har jag visserligen icke sett omtaladt i någon
svensk medeltidsurkund, men det är väl denne, som gömt sig qvar i
den för icke så länge sedan bruklige s. k. fadderskyssen. Det andra
momentet var smörjelsen med olja, det tredje tändandet af ljuset, som
1 Rörande detaljerne af dophandlingen jfr del 1, s. 109 f., hvarest äfven en
dopakt är återgifven efter en målning från vår medeltid (fig. 18).
2 Att spott användes beror på den evangeliska berättelsen (Marcus’ ev. kap. 7), om
huru Christus botade en döfstum. Derifrån är ock taget det syriska uttrycket
epheta, som Christus använde och som förekommer vid bestrykningen med spott
före dopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
