Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENTEN: BOTEN. 827
d. v. s. torsdagen före påsk, just den dag då i utlandet de, som gjorde
offentlig bot, kunde försonas med kyrkan. Den yngre Vestgötalagen
(kyrkobalken kap. 72) talar om ’hufvudsynd, som kräfver uppenbar
skript’, och Gummerus har antagligen rätt, då han anser detsamma
gälla det motsvarande stället i den äldre redaktionen (kyrkobalken
kap. 4), ehuru der den uppenbara skripten ej uttryckligen omtalas.
Ingen anledning finnes heller för att antaga, att den offentliga boten
skulle vara först i en jämförelsevis sen tid införd i den svenska kyrkan,
änskönt hon icke omtalas i mycket tidige urkunder. En fullt
systematisk formulering af något så vigtigt som lagtexterne förekom
icke; mycket, som var den tidens menniskor bekant, utelemnades
helt enkelt. Man skref ej för att tillfredsställa vår tids kritiska
forskning.
Vi sakna likaledes kunskap om den tid, då den enskilda boten
blef fullständigt införd i Sverige. Ej heller i detta fall hafva vi
anledning att tänka på en sen inverkan från utlandet. Den lönliga
skripten omtalas flere gånger i Östgötalagen, utan att den ringaste
antydan finnes, att hon skulle vara något nytt. Den af Gummerus
delvis aftryckta synodalstadgen, utfärdad för Skara stift af biskop
Brynjulf år 1280, innehåller följande: »Efter råd och med samtycke
af vårt kapitel bestämma vi, att hvar och en, när han hunnit
förståndets ålder och kan synda, skall åtminstone en gång om året bikta
för sin (socken)prest, derest han icke, efter af denne begärd och
erhållen tillåtelse, biktat för en förståndigare (discreciori) prest.»
Uttrycket är ganska egendomligt. Åtminstone fick väl icke den, som
begärde dispens, framhålla, att han ansåg en annan prest vara
förståndigare än sockenpresten. Jag föreställer mig, att vi icke ens i
detta fall behöfva tänka oss en alldeles ny föreskrift, då upprepanden
ofta förekomma i de kyrklige stadgarne, såvida ej just undantaget
skulle vara något nytt.
Jag lemnar emellertid här å sidan försöket att utröna, när den
offentliga och enskilda boten infördes i Sverige, så mycket hellre, som
den frågan ej torde kunna lösas innan nye, för Gummerus okände
urkunder blifvit funne. Det gör mig tillfylles, att sådan bot fanns i
Sverige under en dryg del af medeltiden. Den offentliga boten torde,
om än tiderna ofta voro onda, hafva hört till undantagen. Vigtigare
för kännedomen om förhållandet mellan kyrkan och folket är den
enskilda boten.
I synodstadgarne förekomma flere bestämmelser rörande den
enskilda bikten. Bikten skulle, derest icke särskilda trängande
omständigheter voro för handen, 1 försiggå i kyrkan, åtminstone i kyrkans atrium,
1 En sådan trängande omständighet var naturligtvis, om den som låg på sin
dödsbädd ville bekänna sina synder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
