Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENTEN: BOTEN, AFLAT. 833
bilder af Vår fru med flere, det andra helt allmänt, på det att den åt
jungfru Maria vigda kyrkan skulle hållas i vederbörlig heder, med
indulgens för dem, som besökte kyrkan vid Jungfru Marias och andra
helgons fester, särskildt å åminnelsedagen af kyrkans vigning.
Någon gång lyder indulgensformeln endast: Vi förläna 40 dagars
indulgens (xl dierum indulgencias ex Domino elargimus), men vi
hafva i alla sådana fall att underförstå ’af den pålagda penitensen’.
Om den penitens, som kyrkan pålade, var i ytterste grad sträng,
så se vi att kyrkan var ganska frikostig på afdrag. Om vi tänka
endast på den aflat, som var beviljad för Risinge kyrka — och flere
aflatsbref finnas törhända —, huru voro icke de tillfällen, vid hvilka
hvar och en af de närvarande kunde förvärfva minskning i straffet, så
godt som otaliga. Bara öfvervarandet af en begrafning kunde medföra
40 dagars afkortning å penitensen.
Men aflaten kunde sträcka sig ännu längre. År 1213 uppfordrade
den mäktige påfven Innocentius III de rättrogne i Sverige att deltaga
i ett korståg till det Heliga landet. Den som på egen bekostnad deltog
fick full aflösning från sina synder, likaså den, som utrustade en annan
att deltaga, och den som gick ut i den heliga härfärden å en annans
bekostnad, i alla dessa fall under förutsättning att de ångrade sina
synder, bekännt dem och för dem erhållit absolution. Af denna
syndaförlåtelse skulle äfven andra få del efter måttet af deras gåfvor och
fromhet — en latitud, som ej synes utesluta tanken på fullständigt
frikännande från synden. År 1263 predikades å nytt korståg i Sverige,
med fullständig syndaförlåtelse för deltagarne. Biskopen i Skara, som
skulle taga saken om hand, hade rättighet att när och hvarhelst han
ville sammankalla presterskapet och folket — om presterne gjorde
svårigheter, skulle de tvingas till deltagande — procession skulle hållas och
korståg predikas. Hvar och en närvarande skulle erhålla 100 dagars
’full indulgens’ för sina synder. Här talas icke om afskrifning på
ådömd penitens. Men i detta fall, liksom i det föregående, då det talas
om aflat proportionel till gåfvor och fromhet, är det svårt att förstå
hvad menas, derest det icke skall betyda afdrag på penitens, låt vara
att detta icke uttalas. Som färden till det Heliga landet var lång,
besvärlig och kostsam, var påfven frikostig på aflat, mycket mera än
när det gällde korståg, som kräfde mycket mindre, korståg nämligen
mot folken på andra sidan Östersjön. Påfve Alexander III (1165—
1181) gifver tydligare bestämmelser. Han uppmanar till härfärd mot
Ester och andre hedningar. De som gingo ut att kämpa mot dem
skulle för synder, som de bekännt och för hvilka de fått sig penitens
ålagd, erhålla afdrag för ett år — gällde penitensen, hvilket väl oftast
var fallet, mera än ett år, skulle återstoden af dem utkräfvas, såvida
de icke stupade under fälttåget, ty då skulle all penitens vara afskrifven
(DS nr 55). Förhållandena ändrades. År 1237 påböd påfve Gregorius
Hildebrand, Sveriges Medeltid 3. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
