Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834 KYRKAN MEDELPUNKT.
IX ett korståg mot de från den kristna tron affällige Tavasterne, och
skulle de, som deltogo i detta korståg, erhålla samme andlige förmoner
som de, hvilke i egen person gingo till det Heliga landet.
Tanken på korståg upphörde, låt vara att han mot slutet af
1200-talet åter gjorde sig för en kort tid gällande (jfr i det föregående),
men påfvarne förstodo att för det ena eller det andra ändamålet
utkräfva af prester och lekmän hvarjehanda afgifter. För att lättare erhålla
dessa gafs aflat, och aflatsförsäljare sändes från Rom till det aflägsna
Sverige. Mest bekant af dem är Johannes Arcimboldus, som uppträdde
i vårt land under början af 1500-talet och i viss mon ingrep äfven i
de då rådande politiska förhållandena. Jag har nu framför mig ett af
honom den 4 april 1518 för nunnorna i Askaby kloster i Östergötland
utfärdadt aflatsbref, i öfre högra hörnet — i heraldisk mening —
försedt med den då regerande påfvens, Leo X:s, vapen, nedtill försedt
med legatens påtryckta sigill. Brefvet är tryckt, men tomrum äro i
trycket lemnade för den, som betalade brefvet, för datum och för
utfärdningsorten. Aflaten skulle denne gång inbringa medel för
uppförandet af Peterskyrkan i Rom, hvilket ock ärligt omtalas i den
latinska, för menigheten ofattliga texten. Aflatspredikantens titlar äro
månge, och texten är lång, men den långe texten innehåller endast
några obetydliga eftergifter från kyrkans föreskrifter om fasta o. d.
Aflaten var således af dubbel natur — antingen efterskänkning af
en del penitensstraff eller full förlåtelse för synder. Under den ene
och den andre formen var aflaten af stor betydelse. Man kände sig
af kyrkan beroende såväl för det dagliga lifvet som för tillvaran efter
detta. Såsom vi hafva sett, ingrep kyrkans fordran på bikt och dermed
följande penitens mycket djupt i det allmänna lifvet. Detta måste
drifva till begär att söka den eftergift, som aflaten gaf, hvilket
fordrade tid, som skulle egnas åt gudstjenst och åt hvad dertill hörde.
Kyrkan hade uppställt läran om skärseldens plågor, kyrkan kundce lätta
dem eller befria från dem. Allt detta gjorde, att man blindt fogade
sig under kyrkan, låt vara att brottslingar funnos, hvilka frågade lika
litet efter kyrklig, som efter verldslig lag.
Kyrkan hade blifvit medelpunkten inom samhällena. I städerne
kunde finnas flere kyrkor, i biskopsstäderne reste sig domkyrkan öfver
de andra. Jag tänker nu närmast på landsbygden, då under
medeltiden städerne betydde jämförelsevis litet gent emot landsbygden,
allmogens område — i inskränkt betydelse — ty städerne hade fått egen
utbildning. Jag urskiljer ej här stormännen, ty de hade gods här och
hvar i landsbygden och stodo derföre i förhållande till sockenkyrkan
i samma ställning som hvad vi nu kalla allmogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
